Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FOR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra sd mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VII. ÅRG.
STOCKH0LM, 15 OKT. 1918
N:r 16.
Allas lika rätt.
Genom dagspressen har gått ett
meddelande att presidenten Wilson i ett
anförande till senaten påyrkat
rösträttens utsträckande till kvinnorna,
emedan deras rösträtt ”vore av vital
betydelse för ett framgångsrikt
fullföljande av kriget. Detta vore, yttrade
presidenten vidare, ett folkets krig,
och folket ansåg att kvinnorna skulle
spela sin roll i allmänna
angelägenheter vid männens sida, jämnställda med
dem. Presidenten betonade det
faktum, att England redan gått före på
denna väg genom att utlova lika
rösträtt för kvinnor. Kvinnornas
energiska ansträngningar vore också
nödvändiga för att lösa de problem, som
komma att uppstå efter kriget.”
Det ar ett krasst bevis på vad som
rört sig i tiden under krigsåren, detta
att kvinnornas rösträtt anses vara av
”vital betydelse för ett framgångsrikt
fullföljande av kriget.” Våra
motståndare ha alltid talat om att vår plats är
i hemmet, där vi ha vårt ”av naturen
anvisade” verkningsfält. Själva ha vi
byggt våra rösträttskrav bl. a. på det
faktum, att just denna vår
mångtusen-åriga verksamhet har Öppnat våra
ögon för de många bristerna i det
stora samhällshemmet. Oeh vi tro att
vår erfarenhet skulle kunna bli till
nytta, där det gäller att råda bot på
dessa brister. Då vi framhållit detta,
har man ej velat lyssna till våra ord.
Men nu, då det gäller att förlänga
våldets makt, så allt större dödsskordar
öka antalet sörjande änkor och
mödrar, nu höjes den ena rösten efter den
andra med ropet om den ”vitala
betydelsen” av kvinnornas bistånd.
Detta låter som en bisarr paradox,
men höra vi noga efter, märka vi att
de underliga orden i själva verket
innebära ett erkännande av just den
sammanhållande gärning, som alltid
varit, är — och det må vi hoppas —
alltid kommer att förbli kvinnornas
speciellt kvinnliga uppgift. Ty om ej
kvinnorna stått redo att hemma träda
i de bortdragande männens ställe vid
plogen, i ämbetsverk och verkstäder,
så hade samhällsmaskineriet stannat
och kriget slagit ännu djupare, ännu
Svenska kvinnor samlade till möte Birgittadagen 1918 för
att hedra minnet av en den kvinnliga rösträttens allra första
pioniärer, Susan B. Anthony, glädja sig åt att den sak för
vilken hon kämpade under mer än 50 år numera i land efter
land vunnit sin lösning.
Det kännes bittert att ej även Sverige härvidlag fått räknas
Ull föregångslänäerna. I vårt land har kvinnornas
rösträttsfråga gång på gång strandat på ett enda partis hårdnackade
motstånd, medan den i andra länder lösts i samförstånd
mellan alla partier. I alla de många kvinnors namn, som här
och annorstädes arbetat för kvinnornas statsborgerliga
fullmyndighet, vädja vi till det moderata partiet att vid 1919 års
riksdag medverka till att också Sveriges kvinnor erhålla politisk
rösträtt och valbarhet. Årets 7:de oktober resolution.
svårbotligare sår. Men, säger någon,
vi hade då fortare fått fred.
Kanhända, men säkert på villkor så hårda, att
ett nytt krig ej varit långt borta. Nu
har dock under dessa oerhört tunga
och hårda år en enande tanke hunnit
växa sig så stark, att den ej längre
kan förkastas såsom varande enbart
en utopi — tanken på ett nationernas
förbund. Man må sedan hysa vilken
mening som helst om möjligheten av
att giva ett sådant förbund tillräckligt
stor moralisk styrka för att bestå
genom tiderna: ofrånkomligt är dock att
ett förbund, representerat endast av de
olika rikenas manliga befolkning vore
intet förbund av nationer, endast en
sammanslutning av halva nationer.
Så bittert hava ock alla länders
kvinnor lidit, så tappert och uthålligt ha de
burit ovana bördor, att varken de
själva eller de män som erkänna detta,
skola finna sig i att kvinnorna
lämnas utan medbestämmanderätt över
måttet av de offer som kunna fordras
av nationer och enskilda. Ett
nationernas förbund, grundat på sådana
principer, skulle inte få någon
livskraft, ty det skulle sakna en av de
förutsättningar, som säges vara
grundläggande för dess tillkomst — varje
folks lika stora rätt att göra sig
gällande. Yarje nation, som försummade
att på sitt eget statsliv tillämpa dessa
principer, skulle ju emellertid inom
sig bryta emot förbundets bärande
idé. Ett är visst — vare sig ett natio-
F. K. P. R. och filmen.
Något om vad vi borde göra.
Det förefaller den, som skriver dessa
rader, som om filmen och rösträtten
skulle kunna bli mycket för varandra.
Kanske har frågan att taga filmen i
rösträttens tjänst redan varit före
bland de ledande inom F. K. P. K.,
men som ingenting ännu trängt ner
till de breda lagren, är det förlåtligt,
att vi som leva där anse saken behöva
påpekas. Den synes mig ligga så
snubblande nära, att den lätteligen har
kunnat ses över för andra, större mål.
Men filmens oändliga möjligheter
borde väl tillgodogöras i en rörelse, som
i ännu mycket högre grad räknar med
oändliga möjligheter.
Detta är endast en vink om vad som
är att göra, icke någon systematiskt
utarbetad plan, därför vill jag endast
ge några korta exempel.
F. K. P. R. ger ute i landet några
förträffliga sociala kurser. På sina
håll är intresset för socialt vetande
redan väckt och hungrar efter mera,
folk strömmar till. Men på andra håll
i avlägsna eller kanhända efterblivna
bygder finna föredragen ingenting att
bygga på. Man intresserar sig inte för
barnavårdslagar eller ny
fattigvårds-lagstiftning, när man inte varit med
nernas förbund kommer till stånd eller
ej — försevitt kvinnorna skola kunna
vara effektivt behjälpliga med att
”lösa de problem, som komma att uppstå
efter kriget”, är det i sanning ”av
vital betydelse” att deras eget
rösträtts-problem blivit löst först.
Gertrud TörnelL
om att tillämpa de gamla
förordningarna, och inte tänker sig möjligheten
att få något att göra med lagen. Men
annonsera en bioföreställning i en
sådan bygd! Folk skall komma
vandrande genom sjumilaskogar för att delta.
Varför skulle inte det sociala
föredraget annonseras med filmupptagningar?
Det vore inte alls omöjligt att skaffa
bilder, som illustration av lagarna, då
det gäller exempelvis barna- och
fattigvård. Det skulle bli en mäktig
predikan om barnets rätt och om
människovärdet, om man arbetade ihop en serie
från barnhem eller fattiggårdar.
Materialet är bara så oerhört rikt, att det
blevo svårt att välja. En sådan
undervisning skulle folk förstå, den fastnar;
men människor, som icke ha vana att
höra föredrag tröttna fort, tappa
tråden eller låta sina tankar vandra.
Visserligen är det sant, att de behöva
uppfostras att använda sin
uppfattning och tränas till tankeverksamhet
och att filmen strängt taget icke gör
någondera delen, men den roar och
väcker intresse hos barnsliga själar,
som knappast något annat medel. Och
det är väl först och främst meningen
att få ett grepp om människorna, att
få dem att bli intresserade, innan man
går att upplysa och påverka dem.
Praktiskt taget borde filmens
användning för F. Iv. P. R. icke heller
ställa sig omöjlig, ty våra stora
filmbolag ha på sina program upptagit de
sociala filmerna. Svenska Biograf
teatern har en s. k. social serie, som
någon gång förekbmmit på
biografpro-grammeil, men en stimulans av denna
del av filmbolagens verksamhet skulle
säkert icke skada. Och genom en stöt
utifrån, genom att F. K. P. R. visade
sitt intresse för filmen skulle nog
åtskilligt kunna vinnas. Goda idéer ha
alltid utsikt att vinna gehör hos
vederbörande.
I propagandasyfte borde även
filmdramerna kunna komma i åtanke. Vem
författar en rolig rösträtts film, full av
fart och liv? V"åra svenska småstäder,
där så många pampiga, duktiga
kvinnor utföra små storverk i miniatyr, ha
ett överflöd av o bruka t stoff i den
vägen. De sociala dramerna av mera
allvarlig läggning skulle med största
lätthet kunna rymma åtskilliga
rÖsträtts-moment, om dessa behandlades
varsamt. Det vill säga, om F. K. P. R. kan
finna en mecenat, som bekostar en
rösträttsfilm, kan ju en sådan få göra
propaganda från första tavlan till den
sista. Men i så fall blir det kanske
svårt att placera filmen i den
allmänna marknaden, och det skulle väl ändå
vara huvudsaken. Filmbolagen måste
ju räkna även med den internationella
marknaden, och här ligger
otvivelaktigt en svårighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
