Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elegant
kemiskt tvättad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma insändes till
Orgryte Kemiska Tvätt- & Färgeri A. B.
GÖTEBORG
Medan vi vänta.
Mellan alla F. K. P. R. landet runt finns
det osynliga bandet av den gemensamma
strävan för kvinnornas och männens
politiska likställighet. Solidariteten livas dock
genom även synliga budskap oeh vid sidan
av instämmanden i de samfällda besluten
böra lokalavdelningarna också på annat
sätt höra av varandra. Här kommer en
hälsning från Kristianstads F. K. P. R. med
berättande om vad man där gör av sociala
insatser. Vi bedja andra F. K. P. R. svara
med att genom Rösträtt för Kvinnor
berätta om sina initiativ eller om hur arbetet
varit oeh är.
Att rösträttsarbetet varit ett segt
och många gånger tungt göra genom
allt det oförstående, som mött oss, äro
vi nog alla ense om. Jag erinrar mig
att redan för tio år sedan kändes det
ibland som att trampa i lera, man kom
ju aldrig ur fläcken! Man var ung
och entusiastisk på den tiden och
hade svårt att förstå att en sak kan vara
svart för en människa, fastän den är
strålande ljus för en annan. Detta får
den stackars nu uppväxande
ungdomen alldeles till skänks lära sig av de
ohyggliga tider vi nu genomleva.
I vårt lilla samhälle var det då
synnerligen få, som ens togo oss på
allvar, utan man möttes ofta av ett
medlidsamt löje, så vida man ej t. o. m.
öppet hånade oss. Det är nu just i
dagarna tio år sedan vi på ett samkväm
diskuterade saken och funno, att vi,
för att visa folk, att vi både kunde och
ville annat än att ”prata rösträtt”,
måste lägga om vårt arbete, så att det
kunde uppvisa praktiska resultat,
medan vi väntade...
Vår ordförande hade just varit ute
på en liten resa och kom hem med nya
intryck från de olika städer hon
besökt. Bland annat hade hon besett
Mjölkdroppar oeh Barnkrubbor och
fått blicka in i vilken stor
välsignelse dylika anstalter äro. Vi blevo
entusiasmerade för tanken att även
vårt samhälle skulle kunna bliva
lyck-liggjort med något dylikt. Här hade
förut bra litet gjorts till barnens
fromma. Varför skulle vi ej kunna få till
stånd t. ex. en Mjölkdroppe? Sagt och
gjort! En styrelsemedlem reste till
Stockholm och fick genom Dr
Blumen-thal, Mjölkdropparnas i Sverige
pappa, noga reda på allt. Så utlystes en
månad senare ett offentligt möte,
varvid redogörelse for Mjölkdropparnas
verksamhet lämnades. Många om och
men mötte oss förstås: Samhället var
alldeles för litet för en sådan
institution. Den behövdes för övrigt ej, ty
mödrarna borde helt enkelt själva
amma sina barn! Ja, uttryck sådana som,
att det vore att understödja lasten, i
oeh med att det blev för bekvämt för
de ogifta mödrarna, mötte oss. —
Trots allt fingo vi en kommitté
tillsatt, som skulle utarbeta plan och
kostnads förslag. Undar tiden gjordes
basarer och sällskapsspektakel till
förmån för saken och efter något mer än
ett år hade vi fått in ett så stort
kapital, att vi den 6:te maj 1910 kunde
öppna vår Mjölkdroppe, som var avsedd
for 25 barn. Det dröjde ju någon tid
innan allmänheten satt sig in i saken
och förstod att i större utsträckning
använda sig av anstalten.
Olyckspro-feterna spådde att det skulle aldrig gå
just för att det var F. K. P. R—s verk.
Men gick gjorde det!
Ett år senare fingo vi en god
handräckning av Barnens dag och sedan
allmänheten lärt sig förstå, vad vi
ville med vår Mjölkdroppe, kommo de
ekonomiska bidragen ganska tätt och
Vår rösträttsfråga.
Av Ann Margret Holmgren.
Under ovanstående rubrik har
Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning av
den 15 oktober en beaktansvärd
ledande artikel. Den utgår från att en
samhällelig nydaning i närvarande stund
pågår runt om i världen, vilkens syfte
framför allt är att låta folkens
självbestämmanderätt komma till uttryck i
statslivet. Folken fordra att
samhället skall så organiseras att deras vilja
så direkt som möjligt blir
bestämmande för statens yttre och inre politik.
Och G. H. T. säger att vårt politiska
liv, lika litet som något annat folks,
kan undandraga sig följderna av den
samhälleliga nydaning som i
närvarande stund pågår runt om i världen,
och ätt denna återverkan på vårt
samhällsliv redan förnimmes. ”Dess
riktning kan angivas med det enda ordet
samhällets demokratisering.” G. H. T.
menar att Sverige icke kan undgå den
utan risken att ”få släpa på
efterblivenhetens olägenheter”.
Vidare säges det, att den uppgift vi
ha att lösa för folkstyrelsens
främjande i vårt land, har formulerats med
otvetydig klarhet genom de senaste
årens utveckling. ”Det är den lika
kommunala rösträtten, som väntar
sitt förverkligande.”
Enligt vårt förmenande är det först
och främst kvinnornas rösträttsfråga
som väntar på sitt förverkligande, om
man vill främja folkstyrelsens och
demokratisera samhället. Om den frågan
gäller, i vida högre grad än om den
lika kommunala rösträtten, de skäl
som G. H. T. anför för en skyndsam
behandling: ”Denna fråga är mogen
för sin lösning. Den har
genomdiskuterats så fullständigt, att intet
återstår att i sak tillägga. Den har utretts
så grundligt, att varje konsekvens
beaktats.”
Kvinnornas rösträttsfråga är
dryftad i riksdagen under senaste 16 år vid
behandlingen av mer än 30 motioner
och 2 kungliga propositioner, för att
ej nämna den första motionen som
väcktes för trettiofyra år sedan.
Utredningar, gjorda på
regeringsuppdrag, föreligga som bekant i digra
volymer. Ingenting återstår som kan
klarlägga saken mer än som skett.
När G. H. T. anser det psykologiska
ögonblicket nu vara inne for den
kommunala rösträttsreformen, så är i och
för sig intet att använda mot denna
uppfattning, ty ”tidsläget är
allvarligt” och vårt samhällsskick kommer
att ”utsättas för stark påfrestning”.
Detta är otvivelaktigt sant. Likaså att
”alla de förstärkningar som kunna
vidtagas i vår samhällsbyggnad för att
den bättre skall kunna uthärda
trycket, äro av behovet påkallade”. ”Vad
det för oss gäller är att giva stora
vi fingo så många små ”kunder” som
vi gärna kunde taga emot. Sedermera
fingo vi anslag av staden varje år.
Nu har föreningen Kristianstads
Mjölkdroppe utvidgats till Föreningen
Barnavård och sedan ett år tillbaka
ha vi i samband med Mjölkdroppen
öppnat en Barnkrubba för 25 barn,
från spädaste ålder och upp till
skolåldern.
Det ena goda förskjuter icke det
andra, heter det ju. För att så att saga
slå två flugor i en smäll, bildade vi
inom F. K. P. R. en särskild avdelning,
som på sina sammankomster sydde
småkläder för Mjölkdroppen allt
under gemytlig samvaro vid den kära
kaffekoppen och under det att någon
föreläste en eller annan bildande
artikel eller upsats, som sedan livligt
diskuterades.
Av detta vårt sociala arbete se vi
nu ett resultat, och ett gott sådant,
men annars vänta vi alltjämt.
Elsa StäL
grupper av samhällsmedlemmar vad
de icke utån fog anse sig äga rätt att
fordra” Denna av oss kursiverade
mening dela vi obetingat, blott man
utsträcker grupperna av
samhällsmedlemmar till halva folket, nämligen
kvinnorna. Dessa kunna med fog anse
sig äga rätt att fordra politiskt
medborgarskap i det land där de nu bära
en dryg del av den tunga börda som
kriget i den mansstyrda världen har
vältrat in över vårt folk.
G. H. T. föreslår, att man inte skall
vänta till nästkommande riksdag, utan
genast genomföra den kommunala
rÖsträttsreformen vid den urtima, ett
förfarande, som skulle bryta mot den
vedertagna kutymen att begränsa sig
till förelagda inkallelsefrågor.
I extraordinära tider må det vara
tillåtligt att begagna extraordinära
metoder. Men ställer man sig på denna
ståndpunkt, då bor yrkandet
rättvis-ligen och konsekvent i främsta
rummet gälla kvinnorösträttsfrågan.
Något större hinder att uppta denna
fråga än den andra därför att den ^ är
grundlagsfråga, torde nämligen i
själva verket inte förefinnas.
Vi anse i likhet med G. H. T. att
”när det gäller avhjälpande av något
som i vida kretsar uppfattas som en
samhällelig orättvisa, är
tillmötesgående på sin plats”. Och vi måste därför
energiskt framhålla att kvinnorna i
synnerligen vida kretsar, för att
begagna ett allt för svagt uttryck,
känna sig ytterst orättvist behandlade
genom att vara jämställda med
samhällets mindervärdigaste i avseende å
politisk medborgarrätt. Kvinnomissnöjet
växer dag för dag och utgör en långt
större och mer frätande samhällsfara
än männen vilja tro. Vi äro dessutom
övertygade om, att det vore en vinst
för samhället i dessa brydsamma tider
om all den goda och ofta
överkvalificerade kvinnokraft, som nu ödes upp i
arbetet för kvinnans rösträtt, fortast
möjligt kunde frigöras och utnyttjas i
samhällsnyttig och produktiv
verksamhet.
I detta Ögonblick få vi den glada
underrättelsen att G. H. T. icke upptog
kvinnans valrätt bland önskemålen
som borde genomdrivas vid urtima
riksdagen, uteslutande därför att
frågan är av grundlagsnatur och därför
ansågs icke kunna upptas till
behandling vid urtiman. Från sakkunnigt
håll säges oss emellertid att det
förhållandet inte utgör något verkligt
förhinder. Urtimans kortvarighet, som
inte medger för många frågors
behandling, är en långt farligare
stötesten i vägen.
Kvinnliga
stortingskandi-dater.
”Kvindernes Vaelgerf orening” hade
jämte ”Norsk Kvindesaksforening”
och en del andra föreningar sänt de
olika politiska partierna i Kristiania
en förfrågan huruvida de voro villiga
att i år uppställa några kvinnor som
stortingskandidater i sitt parti, i vilket
fall föreningarna ville stöda dessa
kandidater. När intet svar inkom i tid,
beslöt Kvindernes Vselgerf orening, som
är politiskt neutral och som vill samla
kvinnorna om sitt program, att ställa
egna kandidater. Nämnda blevo fil.
d:r Ellen Gleditsch och
fabriksinspektör Betzy Kjelsberg med fru Hanne
Isaachsen och d:r Kjelseth som
suppleanter.
Emellertid uppställde vänstern
Agnes Martens Sparre som kandidat i en
krets, där ingen sannolikhet fanns för
hennes val. Och högern uppställde
I
&ALTJES É&DASV / APOTEK
A. B. PHARMACIA, Stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.
Kvinnor i två krigförande
land begära fred.
Tyska sektionen av L W. C. P. P. — De
ungerska kvinnornas aktion i
september.
Från tyska sektionen av I. W. C. P.
P. har svenska sektionen av
internationella kvinnokommittén för varaktig
fred söndagen den 20 oktober mottagit
följande för dagssituationen
betydelsefulla telegram:
”Rädda världsfreden! Understöd alla
neutralas fredsaktion. Endast en
rätts-fred garanterar varaktig fred,
nationernas förbund, avrustning och
milita-rismens fall.
Tyska sektionen av I. W. C. P. P.
Augspurg, Heymann, Knischewsky,
Nertelmeyer, Perlen.”
#
Redan i september ha de ungerska
kvinnorna satt sig i rörelse för att
påskynda freden. Detta är det första
synliga uttrycket för ett fredskrav,
som formulerats av krigförande lands
kvinnor.
Feministföreningen höll den 25
september ett möte i f.
parlamentsbyggnaden i Budapest inför en talrik
åhö-rareskara, som kraftigt gav sitt bifall
till känna.
Ordföranden, Wilma Gliicklich,
påpekade hur kvinnorna redan sedan
krigets början varit fyllda av
freds-längtan, fru v. Szirmay talade i alla
ungerska mödrars namn till hela
världens mödrar, de se i dem icke fiender,
blott kvinnor, som alla i lika mått lida
under kriget och som längta efter
freden. Fru Rosa Schwimmer framhöll
hur kvinnorna på ett mycket tidigt
stadium kommit till samma resultat som
sedan statsmännen. Krigshetsarna,
som aldrig ha folket bakom sig, äro
de förnämsta hindren för freden.
Mötet fordrade hel, internationell
avrustning till lands och vatten och i
luften, vidare att skilj edomsprincipen
oinskränkt måtte godtagas, och på det
att folket kunde deltaga i
bestämmandet om dessa frågor, nya val,
kvinnorösträtt samt tillsättandet av ett
freds-råd, som skulle bestå av i in- och
utlandet erkända manliga och kvinnliga
fred sexperter från alla lager i
kungariket.
Till sist avfattade de ungerska
kvinnorna ett upprop till mödrar i alla
land att de måtte förena sig med dem
i kravet på ett nationernas förbund,
på internationell avrustning och
obligatorisk skiljedom. Det slutar på
följande sätt:
Mödrar till Tysklands, Frankrikes,
Englands och Amerikas söner, mödrar
i alla land, vi anropa eder, vi vänta
edert svar. Upp till den sista,
slutgiltiga segern, må vi med vår
moderskärleks förenade kraft besegra hatet.
sekreteraren Karen Platon som
suppleant i en annan krets.
Nykterhetspar-tiet i Bodö och Narvik ha uppställt
fotografen Louise Engen som sin
kandidat
På kvinnornas stora valmöte i
Kristiania uppmanades kvinnorna att
välja på sina kandidater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
