Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elegant
kemiskt tvättad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma ins&nde* till
Örgfyte Kemiska Tvätt- & Färgeri A. B.
GÖTEBORG
Tysklands kvinnor kräva
sin rätt.
Kvinnoföreningar av alla riktningar, med
undantag av de oavhängiga, ha, enligt vad
Glelchheit meddelar, avlämnat en skrivelse
till prina Max. X skrivelsen heter det:
Kvinnornas anspråk, vilka även i Tyskland
redan sedan årtionden tillbaka kämpa för
politiskt likaberättigande, har den nya
demokratiska utvecklingen hittills ieke på
något sätt fäst sig vid. Det synes dem därför
vara en trängande nödvändighet att inför
den nya riksregeringens ledare ännu en
gång ingående motivera sina anspråk och
ta reda på regeringens ställning till
densamma.
Do socialdemokratiska kvinnorna ha
sedan inkallat ett möte (den 4 november)
tillsammans med borgerliga föreningar för
kvinnlig rösträtt. Ordföranden i tyska
kvinnoröst rättsxörbundet, fru Marie Stritt,
öppnade mötet med ett hälsningstal, i vilket
hon yttrado, att alla tyska stater tävla i
snabb demokratisering, men på en enda
punkt gör förnyelsen halt — inför kvinnans
rättigheter. Den nya folkstaten räknar ännu
icke kvinnan till folket. Den tyska
kvinnan väcker frågan om rösträtt såsom ett
brinnande nutidsanspråk icke blott för
utformandet av sitt personliga liv, utan
såsom en folkets livsfråga.
Sitnationen är sedan detta hänt redan
så ändrad, att när detta läses de tyska
kvinnorna antagligen fått medborgarrätten.
"Den nya folkstaten” har blivit en
verklig folkstat, tack vare revolution.
Och svenskorna — kur stark påverkan
från världen skall behövas för att giva
oss rätt?
En bok om krigets offer.
De stumma legionerna av Gurli Hertzman-
Erieson. Åhlén & Åkerlunds förlag.
Pris 5: 75.
Omslaget på denna bok visar en skara
flyktingar, som med säckar och knyten
lämna en hotad stad. Dessa är de stumma
legionerna, de som varken skriva
strids-rapporter eller krigsartildar, som intet ha
att säga till om, blott att finna sig i ödets
slag. Gurli Herzman-Eriesons bok handlar
om vad de tänka därunder, om deras
smärta och tysta grubbel, deras undergivenhet
och deras utbrott av revolt. Hon har valt
sina motiv från det av fienden
översvämmade Frankrike, från Belgien, Ryssland,
Karpaterna. I den första berättelsen är det
en ung fransk adelsflicka som spränger
sitt fäderneslott och dess tyska
inkvartering samtidigt som sig själv i luften. I
den andra föras vi in i den cell, där Grace
de la Touehe-Edith Cavell väntar på exo~
kvering av dödsdomen. Krigshustrun,
familjefadern och hantverkaren i
skyttegraven, de fader- och moderlösa små, alla äro
de med i de stumma legionerna.
Författarinnan har helt enkelt försökt sig på den
gigantiska uppgiften att i en spegel fånga
glimtar av krigsårens lidanden över hela
Europa. Hennes närmaste förebild
härvidlag är Anna-Lenah ELgström, men hon sak-
Livsmedelsdebatten i urtiman.
En sammanfattning för R. f. K. ax? E. P.
Vid riksdagens sammanträde den 7
november lämnade statsministern en
redogörelse för livsmedels frågans
nuvarande läge i vårt land.
Redogörelsen, som präglades av stor klarhet och
bredd, gav intryck, som båda en
ljusning för det kommande året, samtidigt
som även de mörka sidorna i det för
handen varande tillståndet ingalunda
undanskymdes.
Särskilt framhölls hur nödtiden i
större utsträckning än någonsin förut
föranlett staten att i förening med de
enskilda göra de största
ansträngningar att skapa nya tillgångar på livets
nödtorft samt fördela dem så rättvist
som möjligt.
Att handelsavtalen — dels modus
vivendi-avtalet, dels det stora avtalet
av den 28 maj ~ räddat oss från att gå
en ren hungervinter till mötes hör till
glädjeämnena och till det, över vilket
vi ha skäl att vara tacksamma. Redan
ha 141,950 ton varor inkommit och
stora mängder äro ytterligare på väg hit.
Vi ha ju att vänta laster av spannmål
av olika slag, kaffe, té, kakao, risgryn
— så vi få vår julgröt —
margarinoljor, smörjoljor, fotogen, foderkakor,
bomull m. m.
Särdeles glädjande var det att
erfara hur handelsutbytet med våra
nordiska grannländer, Norge och
Danmark, varit särdeles livligt i
ömsesidigt givande, samtidigt som det stärkt
förtroendet mellan de tre länderna och
fört dem närmare tillsammans. Norge
har ju lämnat oss sill och salpeter och
Danmark har givit oss spannmål, smör,
fläsk, ost, fett och nu till sist löfte om
70,000 ton potatis. Sverige har i
utbyte mot dessa varor lämnat trä och järn.
Den verkligt stora lättnaden som ju
redan inträtt är den ökade
brödransonen, vilken väl ej hädanefter skall
behöva inknappas — snarare då utökas.
Spannmålstillgången för brödfödan är
ju nu säkerställd för innevarande
konsumtionsår och importen i gång. För
en husmors hjärta var det ett ljuvligt
budskap att % kg. ärter per individ
och månad hädanefter kommer att
utdelas, likaså att gryntilldelningen blir
verklighet. Alltid något mer till
omväxling i kostens enformighet och
något som mättar!
Knappheten på de animala födoäm-
nena är ju för tillfället den mörka och
tröstlösa sidan i vår livsmedelsfråga.
Egentligen är det ju intet annat att
vänta efter fyra års världskrig, flera
års exportraseri, med därav minskad
kreatursstock, tvänne års felslagna
höskördar och dessutom brist på
konstgödsel och kraftfoder. Det är
följderna av allt detta vi nu få vidkännas,
följder som ej äro lätta att
överkomma, men om vilka vi få hoppas och
tro att regeringen skall kunna finna
möjlighet att föra landet igenom.
Debatten efter statsministerns
kraftfulla anförande gick i den grå
novemberdagens tecken. — Klagovisor sjöngs
i alla tonarter Över kommissionerna,
det var klart, men något nytt att sätta
i stället hade ingen att föreslå, så vi
få nog dras med dem till nödtidens
slut och kanske till och med vara
tacksamma att vi haft dem, ty vem vet
om det ej varit många gånger värre
dem förutan. Vi skola dock taga fasta
på statsministerns löfte att de ej skola
sitta en dag längre än vad nödtiden
kräver. Meddelandet att landets
kostsamma sorgebarn —
bränslekommissionen — genast skall avvecklas avvann
kammaren odelad tillfredsställelse, som
tog sig uttryck i bravorop.
Producenters och konsumenters
ordvågor bröto sig mot varandra utan att
någon verklig uppgörelse kom till
stånd. Det är nu en gång för alla
tvänne ganska oförenliga kategorier,
och bäst är om de kunde gå varandra
till mötes på halva vägen, någon
annan utväg finnes ej till uppgörelse
mellan intressena, förutom den att
större lojalitet å ömse sidor borde
finna insteg, vilket ju framhölls från
flera håll.
Socialdemokratiska riksdagsgruppens
krav, vilka i 12 punkter framlades av
Bernhard Eriksson i Grängesberg,
in-nehöllo ju en del bra och kraftiga
uppslag, men dock med ännu mera
ransonering, och det tror jag vi snart fått
nog av. Det går att ransonera till en
viss gräns, men vad som går över den
medverkar snarare till upplösning än
sammanhållning, så man får be
nådiga makter att skona oss från att den
brokiga samling av
ransoneringskorten utökas med ännu några stycken.
Den nuvarande kortleken är mer än
tillräcklig.
nar hennes intensitet och ordprakt och
mäktar inte alltid med de ämnen hon vågar
sig på. Men den äkta medkänsla, den
kvinnliga avsky för kriget, som varit hennes
inspirationskälla, 3eda henne ibland fram
till uttryck av en inre sanning. Som till
exempel i berättelsen Kamrater, där det
skildras, hur läkaren bland de sårade, som
äro inhysta i en bondstuga, finner en ung
dödsskjuten kvinna i uniform. Det drar en
obeskrivlig stämning genom denna
eländets bonii?g vid denna upptäckt. "TJnder
ett kort ögonblick hade kampen, det
blodiga värvet, den järnhårda viljan som
tvingade dem framåt, släppt sitt välde, och
livet låg inför dem, blottat till sin innersta
nerv, med all sin ljuvhet och med all sin
omätliga smärta. Det hemlighetsfulla,
mystiska bandet, som trots hat och kamp dock
enade människorna ocli vars rottrådar
sträckte sig till själva varandets grund,
hade en kvinnas närhet uppenbarat.”
Vackrast av alla berättelserna är utan
tvivel den sista, den om den fjortonårige
gossen Marco, som träffar på en liten
övergiven och bortvillad skara av små barn och
tar sig an dem for att fora dem på
bergvägarna upp till de fromma systrarna i
Sancta Salviatis kloster. Det ligger en
vacker symbolik i denna skildring av de små,
som icke orka fram till tillflyktsorten,
emedan vägen är för lång och mörk, men måste
krypa hop i en grotta för att dö vid
vägen, medan den äldre kamraten, hellre än
att Överge dem, stannar och dör på sin
vaktpost vid grottmynningen.
Denna tidnings läsare, som lärt känna fru
Ilertzman-Ericson i hennes egenskap av
rösträttskvinna och journalist, skola säkert
också intressera sig för henne som
skönlitterär författare. De skola i hennes bok
återfinna den hjärtats värme och den ideella
livssyn, varom hennes arbete i R. f. K. bär
vittne.
Elin Wägner.
Fr ed skedjan.
De kvinnliga fredsorganisationernas
centrala samarbetskommitté, vilkens
syfte antydes i föreliggande nummers
ledande artikel, utgöres av följande
sammanslutningar: Svenska sektionen
av Internationella kvinnokommittén
för varaktig fred och dess Fredskedja,
Vita Bandet och Svenska lärarinnors
fredsgrupp. För den första gruppen
svarar fröken Mathilda Wid^gren,
Sibyllegatan 59, Stockholm. För den
andra fröken C. Francke, Dalagatan 34,
Stockholm, och for den tredje fröken
A. Petterson, Östermalmsgatan 11,
Stockholm.
övriga ansvariga äro Nina
Benner-Andersson, Maria Sandström, Hilda
Carling, Ellen W. Palmstierna, Alfhild
Krrepelin, Hedvig Rinander, Greta
Stendahl, Elisabeth W«ern-Bugge.
F ö R OR D AX. ÄV LÄKA ft E
©’aVid allmän s\?agb*t,
nsrOosi
t*t,ö\?*ransträng-ning och sömnlöshet.ev®
ESSS 7
DAST / APOTEK
A. B. PHARMACIA,Stockholm
Kontrollen»: PROFESSOR A.VESTER&ERG.
Kvinnorösträtten i Förenta
Staterna åter uppskjuten.
Sedan föregående nummer av R. f.
K. utkommit, har underrättelse ingått,
att de amerikanska kvinnornas hopp
om att senatens sammanträdande efter
höstferierna skulle medföra en lycklig
lösning av deras fråga svikits även
denna gång.
Den 1 oktober avslog nämligen sena
ten tilläggsförslaget om rösträtt för
alla Förenta Staternas kvinnor (det
s. k. federal amendment). Förslaget
blev visserligen antaget med 53 röster
mot 31, men då % majoritet erfordras
för att ett förslag skall gå igenom,
fattades ännu nio röster för att detta
skulle vara fallet. 12 senatorer voro
frånvarande, deras röster skulle ha
ändrat siffrorna till 62 och 34, alltså
utan att nödig majoritet likväl
uppnåtts. Ordföranden i senatens
röst-rättsutskott, senator Jones från New
Mexico, som är en varm anhängare av
kvinnorösträtten, röstade nu emot
densamma av det taktiska skälet att
längre fram kunna väcka motion om att
frågan upptages på nytt.
Omröstningen försiggick fullkomligt
oberoende av partilinjer, 27
republikaner röstade för och 10 emot, medan av
demokraterna 26 voro för och 21 emot.
Det starkaste motståndet kom nu som
förut från demokraterna i sydstaterna,
som alltjämt fast vidhöllo vid att
varje stat skall äga rätt att efter eget
gottfinnande antaga eller förkasta
kvinnorösträtten.
I de amerikanska tidningarna
saknas ej uppmaningar till
rÖsträttskvin-norna att låta sin fråga anstå tills
efter kriget och låta kongressen ägna
alla sina ansträngningar åt att möta
krigets krav, men kvinnorna äro ej
sinnade att följa dessa råd, då de anse,
att landet nu mer än någonsin behöver
även kvinnorna. De ämna därför
fördubbla sina ansträngningar för att
försäkra sig om den erforderliga majori’
teten nästa gång deras fråga kommer
före, och det är endast att beklaga att
all deras oerhörda energi skall låsas
fast i kampen för rösträtten i stället
för att frigöras för konstruktivt socialt
arbete.
Böcker.
JULIA STRÖM: Hjärtan som kämpa. Ti
dens förlag.
Man kan tycka att denna lilla bok om
kvinnor, som själva få reda sig igenom
livet både psykiskt och materiellt inte är
tillräckligt byggd på verklighet. Den är mera
gjord vid skrivbordet och med god vilja än
grundad på erfarenhet om hur livet leves ocb
hur människor tala och en smula i ögonen
fallande är författarinnans förkärlek för
citat ur hela världens alla författare.
Men bokens kärnpunkt ligger i dess ljusa
syn på vad kvinnor förmå och vad kvinnor
äro värda. Den ligger i dess idealitet, i
i dess fasta tro på att ett redligt nppsåt
och ett rent hjärtas mod skall segra. Den
har också vid sidan av huvudpersonerna en
teckning på några sidor av en
kvinnogestalt, som man känner igen är en av dem
som strida i arbetarrörelsen, det är ett
briljant gjort och vackert porträtt, äkta ocb
väl träffat. Boken bör läsas oeh den skall
verka styrkande och härdande på andra
”hjärtan som kämpa.’* V. v. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
