Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
åtkommer den 1 och 15 i var m&aad.
Redaktör: Veka v. Krjbmer.
ftedaktion och Exp,: 24 Brunkebergstorg1
Redaktionstid: onsdag och lördag ki. 1/j3—!/i4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Riketel, StiOO. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1918 Kr. 2:60.
4:e kvartalet 75 öre.
Lösnummer 15 Öre.
For utlandet eker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av kr,
3: 25 i postanvisning till tidningens exped.
- Annonspris: 10 Öre per mm. å sista sidan, 15
öre å de övriga. Vid längre tids annonsering
rabatt. _
RÖSTRÄTTSBYHÅJV
24 Brunkebergstorg I, Stockholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 86 00.
Öppen vardagar kl. 1—4.30 e. m.
L. K. P. R:s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
Kvinnornas valbarhet till
engelska parlamentet.
Lagförslaget om avskaffandet av
för-budet enhälligt antaget.
Det går raskt framåt för de engelska
kvinnorna. I andra läsningen i
underhuset har nu enhälligt antagits
lagförslaget om avskaffandet av förbudet
för kvinnor att vara medlemmar i
underhuset. Tredje läsningen och
behandlingen i överhuset återstår för att
kvinnorna skola bliva valbara, men
det kan icke råda något tvivel om att
saken nu kommer att genomföras utan
onödiga uppskov.
*
Debatten i frågan, i vilken även mr
Asquitli deltog, bjuder på rätt
intressanta poänger. Den förste försvararen
framhöll, att när sex miljoner kvinnor
äro valberättigade, är det omöjligt att
påslå att inte en enda skulle duga till
parlementsledamot. Kvinnliga
medlemmar i kommunala nämnder äro nu allt
mer vanliga men ännu alldeles for få
och han hoppades på kvinnornas
inträde i underhuset och dess
kommittéer, där de så väl behövas, såsom i
lagstiftning för hygien, uppfostran,
barnavård, livsmedel m. ra. Politik
artar sig till att mer och mer beröra
hemmets frågor. I fråga om
valbarheten borde icke som nu vid kvinnornas
rätt att rösta förekomma någon
åldersgräns. Ett huvudargument for
reformen rv ock.så att varje valman bör
äga sin fulla riilt att rösta på vem han
vill.
Den förste motståndaren önskade —
naturligtvis — att man först skulle se
hur den nya valrätten verkade och den
andre försäkrade att inte 90 proc. av
kvinnorna ville komma in i
parlamentet, från vars smutsiga arbete han ville
se dem bevarade, ty långt ifrån att se
ned på dem, ärade han och beundrade
dem, och reformen skulle endast leda
till en upplösning av familjelivet.
Mr Asquith påminte om sitt gamla
motstånd mot att ge kvinnorna
rösträtt. Men när han ändrade ståndpunkt
gjorde han det också helt och han var
nu av den meningen att valbarheten
var en nödvändig konsekvens.
Under debatten påpekades även det
bisarra förhållandet att en man, som
är periodvis sinnessjuk, har i sina
klara mellantider rätt att rösta. En
sådan person kan, såsom förhållandena
nu äro, under en sådan period ge sin
röst åt en annan på samma sätt sjuk
som har sin lugna mellantid. När
detta är känt, kan man då förvägra
inträde i parlamentet åt en rikt begåvad
och erfaren kvinna eller ens åt en dum
kvinna?
Nicolai —
”Var uppehöll ni er egentligen när
kriget bröt ut, professor Nicolai?”
frågade någon i sällskapet.
Nicolai satt på armstödet av sin
värds stol i ett vackert mossgrönt
rökrum och blåste ringar ur sin cigarrett,
den oundvikliga cigarretten som
aldrig lämnar honom.
”Var jag uppehöll mig?” sade
Nicolai och hans livfulla, rörliga ansikte
lyste upp av en hågkomst som
tydligen föreföll honom angenäm. ”Jo det
ska jag tala om för er, det är en lustig
historia.”
”Jag var i Frankrike, där jag hade
hållit föredrag på en läkarkongress.
Jag skulle fara hem, men när jag kom
till stationen fick jag höra att kriget
brutit ut och att alla
järnvägsförbindelser voro avbrutna. Gott tänkte jag,
då gäller det att få tag i en bil och
att komma med den till tyska gränsen.
Jag fick också tag i en bil och efter
Jångt parlamenterande lovade
chauffören att köra mig till gränsen om han
fick 200 francs i förskott. Det var
vis-seligen oförskämt dyrt, ty det var
bara en kort sträcka han hade att köra,
men det fanns ju ingenting annat än
att betala. Vi gåvo oss i väg, men i
stället för att köra mig till gränsen,
kör den boven mig rakt in i en lång
portgång där jag omgavs av franska
officerare med en överste i spetsen
som i hotande ton uppmanade mig att
stiga ur bilen. Chauffören berättade
triumferande att jag var en tysk
spion som han lockat i en fälla, när jag
försökte echappera. ”Et vous
monsieur”, sade h,an och kastade
skrattande till mig de sedlar han nyss fått,
”voici vos deux cent francs!”
Jag arresterades alltså och ingen
trodde mig när jag sade att jag var en
tysk läkare som kom från en
vetenskaplig kongress. Men när jag suttit
där ett par timmar kom översten
tillbaka, och förklarade under en ström
av ursäkter att man kontrollerat mina
uppgifter och funnit dem vara riktiga.
Han erbjöd sig att själv följa mig i
sin bil till gränsen. Och så kom det
sig, att jag åkte hem till mitt land i
en lyxbil med tre av de älskvärdaste
och finaste franska officerare jag
träffat i mitt liv!” —-
Nicolai såg från den ene till den
andra i sällskapet med detta strålande
och goda leende som ibland ger ett så
gossaktigt uttryck åt hans energiska
ansikte, och så sade han eom om han
ville ta oss alla till vittne på
riktigheten av hans karaktäristik.
”Och kan man tänka sig en mera
förtjusande människa än den där
chauffören! Finns det väl i hela
världen någon annan än en fransman som
skulle kunna hitta på den där flotta
gesten med de 200 francs’en?" —
Vi smålogo alla, men kanske mindre
åt själva historien än åt Nicolais sätt
att berätta den. Vi tänkte kanske
innerst inne att mån lika gärna
kunde överflytta historiens poäng från
A.-B. JOHN V. LÖFGBEN ,
.....■■■■ Kungl. HofleverantÖr——
Rikst, 139 Freisgatan 3, Stockholm.
3n europé.
den franska chauffören till berättaren
själv och fråga sig:
”Finns det väl i hela världen någon
annan människa än just Nicolai eom
skulle kunna tala med denna hjärtliga
uppskattning om en främmande
hat-fullt sinnad nation!” —
Bekantskapen med Nicolai bekräftar
överhuvudtaget det intryck av
världsmedborgare, av renodlad europé, som
man får av honom i hans bok.
Vid läsningen av ”Krigets biologi”
vore man böjd för att tro att en så
upphöjd objektivitet, en så fullständig
frigörelse från nationella synpunkter,
endast kan vinnas på det till
ytterlighet diciplinerade tänkandets väg. Men
vid en aldrig så flyktig bekantskap
med författaren förstår man att han
i själva sin naturell har den första
förutsättningen för en sådan
världsåskådning. Han är nämligen inte bara
en framstående lärd och en
skarpsinnig folkpsykolog — han har därtill
också något av den borne idealistens
enkla och troskyldiga blick på tingen.
När han hör någon av dessa
lekman-napolitici som anse att världen kan
frälsas genom det enkla receptet att
somliga ”segra” och andra ”få smörj”
så ser Nicolai på honom med sin
ärliga, av alla partilidelser ogrumlade
blick och säger:
”Jag kan Överhuvudtaget inte förstå
att det kan löna sig att föra så små
sammanslutningar till seger.”
Helt säkert är det detta starkt
livsbejakande drag i Nicolais natur som
gör att han obruten kunnat bära
konsekvenserna av det steg han tog, när
han gav ut ”Krigets biologi.” Denna
bok är förvisso en av de modigaste
handlingar kriget haft att uppvisa,
såtillvida som han för den handlingens
skull offrat hus oeli härd,
förmögenhet, samhällsställning, verksamhet och
hemortsrätt, med ett ord allt som
för andra människor utgör den
nödvändigaste förutsättningen för att
kunna leva cn människovärdig
tillvaro. Denna fullständiga brytning med
allt det som en gång varit hans liv
tycks som sagt inte i någon mån ha
brutit hans sinnes spänstighet. Endast
om man frågar honom när han tänker
sig att kunna resa tillbaka till
Tyskland, förmörkas hans ansikte ett
ögonblick vid minnet av det han förlorat.
”Vem kan veta någonting om den
saken”, säger han och skärper blicken
som om han försökte se in i framtiden.
”1 detta nu är jag för revolutionär för
Tyskland, men händelserna virvla
fram med stormvindens hastighet och
kanske blir det en gång mitt öde att
skjutas som reaktionär på någon gata
i Berlin.”
Liksom Nicolais bok var en bragd,
så har han själv blivit en symbol för
den fria tanken i världen. Det är
enligt min tanke häri hans mission och
hans betydelse ligger, sedan må de
lärda tvista om hållbarheten av den
eller den punkten i den argumentering
i (1iA Sveriges äldsta, största o. bäst
y UiU renommerade specialaffär i
Siden- & YIle-Klådnlngstyger
, T, 5*<8 prover t. landsorten aändft* gratis o. franc o
Taudläfeirfi
Fanny Steenhoff-Horeen
Odengatan 84, 1 tr.
Allm. tel. Vasa 6004.
med vilken han utdömer kriget som
kampmedel i nationernas konkurrens.
Och de som av hans föredrag väntat
att få ett fullfärdigt recept för
värl-densomskapande få skylla sig själva
om de gått besvikna därifrån. Någon
realpolitiker får han helt visst inte
göra anspråk på att vara, och det talade
liksom det skrivna ordet är hos honom
ingenting annat än vad han själv
kallar det: en naturforskares
betraktelser. Vad som fängslar är det vida
perspektivet över dessa betraktelser, det
är den överlägsenhet med vilken hans
ljusa och lyckliga intellekt sopar bort
tidens fördomar och gyckelbilder —
det är med ett ord hela denna
atmosfär av andlig förnämhet som
Lever-tin i en dikt har karaktäriserat med
orden:
”tankens lätta blå förakt, med des*s
klara eter.,
— När Nicolai i förra veckan kom
till Stockholm och höll föredrag, så vaT
det inte bara hans bok som gjort
honom till den berömda man han är. Han
var fullt ut lika ryktbar för att han
rymt i aeroplan till Danmark. Själv
talar han om denna bedrift med en
blandning av humor och olust.
”Wenn jemand beriihmt wird, ist e»
immer etwas Reklame mit dabei”,
säger han, ”det är inte för det solidaste
och allvarligaste inom en man som han
vinner berömmelse — nej, det är
någonting ovidkommande och
sensationellt som gör att världens ögon fästes
på en ...”
De som under Nicolais korta besök
i Stockholm fått tillfälle råka honom
skall helt säkert minnas honom för
just det solidaste och allvarligaste hos
honom det som han själv vill vinna
erkännande för. Han var i alla fall en
ljusstrimma i detta tunga och trista
novembermörker och vi skola minnas
honom sådan han tycktes oss vara;
ett värld sgeni och ett barnahjärta, en
bland de första av de goda européer
som ännu inte ha någon varaktig stad
i Europa.
_____ Mia Leehe.
Kvinnliga doktorsdisputationer.
Med anledning av en felaktig notis i
senaste nummer av tidningen angående
antalet kvinnor som avlagt disputationsproY,
her undertecknad få meddela:
l:a doktor Stecksén disputerade år 1900,
således för 18 år sedan;
2:a sedan dess ha utom doktor Uddgren
två kvinnliga läkare avlagt
disputations-prov, nämligen doktor Anna Dahlström 1908
oeh doktor Gertrud Gussander 1912;
3:e inom filosofiska fakulteten ha under
åren 1900—191S 17 kvinnor avlagt dylikt
I>rov.
Adéle Philip&on*
Fredsfyrväpplingen.
säljes tiU förmån för svensk-belgiska
bara-kolonien 1 Schweiz i Nordings parfymhan*
del, Biblioteksgatan 11, Birgerj&rlsgatÄn
16, Prottningrgatan 65,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/7/0080.html
