Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rousseaus bok om uppfostran - Andra boken. Till tolv år - 1. Huru påverka barnet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Således — enligt Rousseau — icke resonemanger
i den åldern. Och vidare: icke straff eller lockelser;
över huvud ingen vädjan till sämre känslor, såsom
fåfänga, avund, fruktan.
Nej, vad som tuktar och uppfostrar under denna
tidiga ålder, är verkligheten själv med dess eget hårda
resonemang, det är i livets skola vi få lära oss mores.
»Håll barnen i beroende av tingen allenast!
Då skolen i vid dess uppfostran följa naturens egen
lag. Emot de egensinniga yttringarna av dess vilja
skall ni endast sätta fysiska hinder samt så beskaffade
straff, att de kunna betraktas som följder av dess
handlingssätt och vid tillfälle väckas till liv i barnets
minne.»
Barnet skall icke egentligen lära sig lyda, utan
lära sig, att livet har lagar som det icke tjenar till att
sätta sig över. Ett bud skall icke framstå som ett
godtyckligt åläggande av människor, utan som
grundat i handlingarnas konsekvenser. Barnet skall därför
ej alltid skyddas för dessa konsekvenser. Det skall
få lida för att i framtiden besparas lidande. Slår det
— så slå igen; slår det ut fönsterrutan, så låt det
känna på kölden; ljuger det, så visa att ni icke
tror det.
Allt detta gäller naturligtvis i första rummet om
förhållandet till naturens lagar, men också i den
sociala ordningen skall barnet lära förstå det naturliga
konsekvensförhållandet. Belysande i detta avseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
