Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rousseaus bok om uppfostran - Andra boken. Till tolv år - 1. Huru påverka barnet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väntar sig väl mycket av skäl och grunder, men som
i alla fall icke tänkt sig dessa framförda i form av
abstrakta resonemanger eller bindande syllogismer.
Vidare tror jag att det av Rousseau anförda
formuläret är alldeles onaturligt. Ett barn skulle
icke svara på det sättet. Det skulle icke rent ut
och på allvar säga att det skall ljuga. Den cirkel
som Rousseau uppdrager, finns allra minst hos de
små. Den kan spekuleras ut, men är aldrig
ursprunglig. Människan får ju på ett eller annat sätt i
sitt allra primitivaste tillstånd en känning av något
som är gott eller ont, eller åtminstone av tillåtet och
otillåtet. Och barnet får det också mycket tidigt.
Det har gott väderkorn på, vad äldre gilla och ogilla.
Man må högre eller lägre uppskatta denna instinkt
på rätt och orätt, man må tolka den som en i sig
förnuftlös vana eller som ett gryende förnuft, så finns
det i alla fall en sådan känsla, som bryter
resonemangscirkeln och hejdar sig inför något omedelbart
och positivt rätt. Situationen blir aldrig den som
Rousseau skisserar, och det är blott en alltför grov
schematisering att framställa barnet före tolv års ålder
såsom okänsligt för förnuftshänsyn.
För min del skulle jag tro, att barnet nog är
mindre mottagligt för förnuftsresonemang, men
däremot mycket tidigt mottagligt för, om jag så får
säga, förnuftssuggestion. (Jfr »Pedagogiska miniatyrer»
i Studier och meditationer).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
