Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rousseaus bok om uppfostran - Andra boken. Till tolv år - 2. Vad som icke skall läras under denna ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återger gossen berättelsen, flytande och med mycket
behag. Man samtalade vidare om det som berättats.
De flesta tadlade Alexanders förvägenhet, några
beundrade i likhet med läraren hans fasthet, hans mod.
Jag — säger Rousseau — insåg, att ingen enda av
de närvarande förstått, vari egentligen den sanna
skönheten i detta drag bestod. »Vad mig beträffar,
inföll jag, tyckes det mig att om Alexanders
handling röjer det minsta mod, den ringaste fasthet, den
då blott skulle förråda en hög grad av överspändhet.»
Genast instämde alla med mig däri, att det varit
överspändhet. Jag ämnade svara och började redan
bliva het, då ett fruntimmer, som satt vid min sida
och ännu icke öppnat sin mun, lutade sig mot mitt
öra och sakta viskade: »Säg ingenting, Jean-Jacques,
de skola ändå icke förstå dig.» Jag betraktade henne,
studsade och teg.
Några läsare — fortsätter Rousseau — som äro
missnöjda med detta »säg ingenting, Jean-Jacques»,
skola sannolikt fråga, vad jag egentligen finner vara
så skönt i Alexanders handling. Olycklige, om man
först måste säga eder det, huru skolen I väl då
begripa det? Det är det sköna, att Alexander trodde
på dygden, att han vågade sitt huvud, vågade sitt
liv för sin tro på henne, att hans stora själ var
skapad att så tro.
Vad nu lärjungen själv beträffar, röjde han
efteråt, att han egentligen beundrat Alexanders mod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
