Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rousseaus bok om uppfostran - Andra boken. Till tolv år - 4. Icke söka vinna tid, utan söka förlora tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avslutar 2:dra boken. Han är icke lärd, men klok. Han
förstår att reda sig. Han har den barnsliga, lugna
blicken ogrumlad. Och inför den bild av det
fulländade barnet som Rousseau här ger, är jag mera
böjd att nedlägga min kritik än inför hans program
och påståenden.
Må vara att Rousseau anser mycket vara
främmande för barnanaturen som egentligen icke är det,
och att han därför söker med avsikt förspilla en del tid
som nog kunnat användas för att göra undan något
av skolarbetet — så är det ju ändå tydligt, att barnets
egentliga skola under denna tid är verkligheten.
Ingenting kan ersätta vad friluftslivet ger i fysiskt,
intellektuellt och moraliskt avseende, i friskhet, klokhet, allvar.
Men vad skall man göra vid den saken? En
och annan vågar det experimentet att uppskjuta
skolgången till ungefär den tidsgräns vi nu äro komna
till, och när föräldrarna ha förmåga och tid att
sysselsätta sig med barnet, är det klart, att det kan under
denna tid utan skola och böcker både utvecklas och
samla kunskaper i den grad att det lätt tar igen den
förlorade skoltiden. Men det tycks mig som om man
icke märkte, vari svårigheten egentligen ligger. Det
är tillfälle till verklighetsliv som saknas för en stor del
barn, särskilt för städernas; det är icke egentligen tid.
En lantbrukares barn hinner gott vara med om vad
som förefaller på gården och i marken, även om det
har åtta månaders skolgång. Men stadens barn? Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
