Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pestalozzis undervisningsmetod - 4. Pestalozzi som motsatsen till Rousseau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var och en kan utföra det, inövar det till fullkomlig
säkerhet, lägger så en omärklig liten svårighet till
och inövar återigen och så vidare, så att lärjungen
egentligen aldrig märker någon verklig svårighet.
Rousseau för lärjungen in i en — väl vald och
givande — situation och säger: red dig ut.
Rousseaus konst är att låta uppslaget märkas,
att gå fram efter en serie av förvåningar och chocker
på uppmärksamheten. Pestalozzis konst är att göra
steget till det nya omärkligt.
Rousseau ger slutmålet och riktpunkterna och
intressets kraft att leta ut stigarna som föra dit.
Pestalozzi aktar sig väl att visa slutmålet, han visar
närmaste steg och alltid närmaste steg — tills man,
utan att ha tänkt på det, står vid målet.
Rousseau börjar med den konkreta helheten,
vars elementer småningom särskiljas och utformas.
Pestalozzi börjar med elementerna som han
sammansätter till konkreta helheter.
Vi torde ha nog bestämt uppfattat de båda
metoderna för att gå till min slutfråga: hur man
skall ställa sig till två så geniala och så motsatta
uppfostringsprogram. Mig tycks att man i dagens
pedagogiska spörsmål alltid — med eller utan namns
nämnande — diskuterar frågan: Rousseau eller
Pestalozzi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
