Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rousseau eller Pestalozzi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor väckande händelse bör man icke lita på detta
system, varken i skolan eller i kasärnen. Då bör man
anlita det Rousseauanska medlet att väcka lust, ständigt
ha uppe frågan: vad syftar det till, varför behöva vi
lägga vikt vid denna detalj; ge totaluppgifter, vid
vilkas utförande man lär sig se, vad som brister i
övningen. Man skulle kanske kunna säga att japanerna
hos tyskarna lärt sig drillen, men förstått att själva
lägga till ett stycke Rousseau.
För tillägnande av kunskaper har den
pestalozziska metoden aldrig varit fullt så användbar som när
det gäller färdigheter. Den har också väl mycket
hållit sig till det mera elementära.
Jag skulle vilja fästa uppmärksamhet på en
bestämd skillnad mellan Pestalozzis och Rousseaus
åskådningsövningar. För Rousseau är åskådningsföremålet
bara en utgångspunkt. Det är icke fråga om att
minutiöst betrakta och benämna delarna, såsom hos
Pestalozzi och den vanliga nu förekommande
åskådningsundervisningen. Rousseau låter lärjungen se endast
för att finna ett problem, och går omedelbart till
slutledningarna. Ser solen gå ner, ser en taskspelare
göra konster med en magnet, ser en käpp skenbart
böjd i vattnet — för att genast kasta sig mitt i den
mängd frågor som härav väckas. Vid de
åskådningsövningar som mera äro av pestalozzisk art skall
lärjungen se för att se, men efter Rousseau skall han
se för att sluta sig till något. Det är på det senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
