- Project Runeberg -  Ur folklivet. Berättelser /
18

(1894) [MARC] Author: Peter Rosegger Translator: Natan Söderberg - Tema: Heimdals folkskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

litet stickande svarsbref, hvari han afböjde inbjudningen,
men sönderref det åter. Det var icke hunger, som bjöd
honom sönderrifva det, utan hans sträfvan att lefva i frid
och godt samförstånd med ortens befolkning.

Så kostlig än måltiden hosx köpmannen blef, smakade
den honom ej rätt väl. Fru grossörskan försäkrade honom
vid soppan och fisken, vid steken och puddingen och
slutligen vid kaffet, att hennes Jacques var en hjärtans snäll,
begåfvad och förträfflig gosse. Och den förhoppningsfulle
pojken blickade triumferande på läraren och söndertuggade
ett hörn af bordsduken.

*     *
*



Albin Tegner var en sällskaplig natur och hade föresatt
sig att dela ljuft och ledt med sina bybor. Men nu
fattades honom håg därtill; hans sinne hade så
plötsligt och nästan våldsamt blifvit afkyldt. Äfven med den
helt och hållet förslöade öfverläraren var intet närmare
umgänge möjligt, därtill fattades dem gemensamma
intressen. Om den gamle herrn ändock någon gång sade sin
unge kollega ett ord om Pestalozzi eller Diesterweg eller
någon annan pedagog, så skedde det för att göra
underläraren villigare till löfinsamling, vedhuggning eller andra
husliga sysslor. “Genom herr lärarens godhet kunna vi
undvara den dyre husdrängen.“

Äfven om lärarinnan hade Tegner föga bekymrat sig.
Hon var ung och glad, och han höll henne för ett barn.
På värdshuset disputerade man en gång om färgen på
hennes ögon. Biträdet hos Bergé påstod, att hon hade blå
ögon, men en järnvägstjänsteman sade, att de voro bruna.
Man vädjade till kaplanen som skiljedomare. Denne sporde
irriterad, hvad lärarinnans ögon anginge honom, steg upp
från bordet och lämnade sällskapet. Underläraren visste,
att fröken Wallner hade blondt hår, rosiga kinder och
mjölkhvita tänder, men detta var också hela hans kunskap
om hennes yttre. Orsaken till den allmänna ovissheten var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 28 04:11:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rpkurfolk/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free