Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han njöt först därav...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
kapplöpningar — i dess självbiografiska karaktär.
Konstantin Ljevin är vida mer än någon annan av Tolstois
personager en inkarnation av honom själv. Tolstoi har icke blott
förlänat honom sina på samma gång konservativa och
demokratiska idéer, sin antiliberalism, kännetecknande för den
aristokratiske bonden, som föraktar de intellektuella,1 utan
han har även förlänat honom sitt liv. Ljevins och Kittys
kärlek och de första åren av deras äktenskap äro en
trans-position av hans egna familjeupplevelser, liksom Ljevins
broders död är ett smärtsamt återkallande i minnet av
Tolstois broder Dmitris död. Hela den sista delen, som är utan
gagn för romanen, ger oss en inblick i den oro, för vilken han
då var ett rov. Om epilogen i Krig och fred var en
konstnärlig övergång till ett annat påtänkt arbete, är Anna Karenins
epilog en självbiografisk övergång till den moraliska
revolution, som två år senare skulle taga sig uttryck i Bekännelserna.
Redan här återkommer ständigt under en ironisk eller
våldsam form en kritik av det samtida samhälle, vilket han
oupphörligt bekämpar i sina senare arbeten. Krig mot lögnen,
mot alla lögner, likaväl mot de dygdiga som de lastbara
lögnerna, mot det liberala pratet, den mondäna
välgörenheten, salongsreligionen, filantropien! Krig mot världen, som
förfalskar alla sanna känslor och ödesdigert krossar själens
ädlaste impulser! Döden kastar ett plötsligt ljus över den
sociala konvenansen. Inför den döende Anna blir den
konstlade Karenin rörd. I denna livlösa själ, i vilken allt är
artificiellt, intränger en stråle av kärlek och kristlig förlåtelse.
Alla tre, mannen, hustrun och älskaren, bli i ett ögonblick
förvandlade. Allt blir enkelt och ärligt. Men efter hand
som Anna återvinner hälsan, förnimma de alla tre »inför den
nästan heliga moraliska styrka, som på ett inre sätt vägledde
dem, tillvaron av en annan, brutal, men allsmäktig kraft,
som styr deras liv mot deras vilja och icke skall skänka dem
frid. Och de veta på förhand, att de skola vara vanmäktiga i
1 Märk även i epilogen den mot kriget och nationalismen,
pan-slavismen, öppet fientliga andan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
