Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägde et skålpund och kunde oarmerad knapt bära 5 unce, men drog
60 marker, sedan den blef armerad. Alt järn och i synnerhet stål
blifver magnetiskt genom hamring och gnidning, den ena stålarten
mer och lättare än den andra. Se vidare orden Magnetnål,
Stålmagnet, Compass och Berg-Compass; hvaraf magnetens nytta
äfven kan inhämtas.
Magnetens bruk uti Medicin tyckes ej kunna göra mera
verkan än en simpel järnmalm; hälst den pulveriserad förlorar all
magnetisk egenskap. Til äfventyrs torde det dock hafva någon grund
hvad, efter mångas intygande, uti Inrikes Tidningen 1765 N:o 33
samt uti Stockholms Post-tidningar för samma år och nummer
finnes anfördt, nemligen at då en magnetiserad stålstång med norra
polen hålles på en verkande tand, har tandverken därmed kunnat
stillas innom några timmar.
Om magneters förhållande uti grufvor, och om deras läge,
i anseende til polerne, har Herr Baron och BergsRådet Hermelin
meddelat uplysande rön, i anledning af de magneter, som funnits
uti Rökärrs och Getö koppar- och järngrufvor, den förra uti
Örebro Län och den senare vid sjön Yngen i Wermeland. Desse
magneter, som blifvit brutne på 4, 5 a 6 famnars djup, hafva alla
blifvit träffade uti sådant läge, at den polen, som vändt sig upp
emot dagen, altid varit söderpol, eller dragit sig til compassens
norra ända, hvaremot den polen, som legat ned emot djupet,
visat sig vara norrpol. Detta stämmer ock öfverens med de flesta
malmletares förfarenhet och med inclinations-nålens egenskap, at
med norra ändan peka til djupet, sedan den genom strykning
blifvit förvandlad til magnet. Härjemte är ock bestyrkt hvad Herr
Cronstedt anmärkt, at magneter i synnerhet finnas, där berget är
fullt med öpna lossnor, så at vatten och luft tilkommer, och där
någon svafvelsyra råder m.m. Se Kongl. Vet. Acad. Handl. 1767
s. 315.
Hvad Herr Lemery år 1717 omtalat under namn af Ceylons
Magnet är ej annat än Turmalin. Se detta ord.
Det har länge varit en fråga, om icke magnetens dragande kraft
kunde visa sig på andra metaller än järn. Zinken har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
