Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet ägt den egenskap at några doft af dess filspån verkeligen
dragits af magneten, men om det kan komma af någon liten
inblandning af järn uti zinken, eller af denna rena metallen ensamt,
är ännu icke med säkerhet afgjordt. Mera märkvärdigt tyckes
det vara som Herr Cavallo uti England nyligen rönt, at äfven en
del messing genom stark kallhamring kan blifva magnetisk, och
sökt bevisa at denne egenskap intet härrört af något uti messingen
varande järn, men har dock intet kunnat utforska orsaken,
hvarföre icke all messing, utan allenast vissa sorter erhålla denna
magnetiska kraft, hvilken dock vid metallens uphettande åter snart
försvinner. De härmed gjorde rön hafva blifvit upläste uti Kongl.
Vet. Acad. i London, samt finnas införde uti Philosophical
Transactions, Vol. LXXVI, för år 1786, sid. 62 och följ. – Det
besynnerligaste tyckes vara, at då järn med flit blifvit, genom
smältning, uti messingen inblandadt til så stor mängd, at en
magnetnål däraf kunde dragas, ökades intet denne kraften genom
hamring, som med ren messing hände; ej heller förgick den genom
upglödgning, som eljest med messing är vanligt. Om magnetiska
kraften kan verka på flera metaller än järn, är intet underligt om
platina, zink, kobolt, nickel och magnesium måste vara
underkastade samma egenskap. Det är bekant at järnet, efter alt utseende,
kan så fullkomligen skiljas ifrån platina, at intet doft af denna
ädla metall vidare lyder magneten; men et enda electriskt slag gör
at denne renade metall åter drages. – En af blå Sachsisk schmalz
reducerad kobolt-regulus tyckes böra vara järnfri, men likväl
visar magneten därpå nästan lika verkan som på rent järn. Flera
exempel at förtiga, som göra magneten misstänkt at älska flera
metaller än järn allena.
Magnetnål kallas en sådan af stål förfärdigad ganska tunn,
fin och lätt skena, eller trådformig, kantig, eller rund ten, som
uti sin tyngds medelpunct hvilar på en skarp spets, eller på sina
axlar, så at den af minsta kraft är rörlig, och genom strykning
med magnet erhållit alla magnetens egenskaper, såsom i synnerhet
at med största lätthet utvisa Norr och Söder, samt at rätta sig
efter alla magnetiska kraftens lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
