Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadkommande ting; samt slutligen, och såsom omedelbar
följd af det föregående, ett caussalförhållande mellan det
yttro och det inre, eller tinget och oss. — Det frågas nu,
med hvad rätt dessa antaganden göras; om de äro
omedelbart gifna eller om de ej snarare höra till den series af
satser, hvilka behöfva och måste bevisas?
Svårigheterna vid föreställningssättet om en inverkan
på Själen utifrån, hade visserligen af flera före Kant
blifvit visade, men såvida det af dem hade blifvit fattadt
under formen af frågan om möjligheten af inverkan af en
materiell substans på en immateriell, men Kant här lemnar
obestämdt, af hvad speciell beskaffenhet det inre, såväl
som det yttre är; så kunde ej denuna fråga för honom visa
sig under alldeles samma form, hvarom Kant ock på ett
annat ställe erinvar 3). Detta hindrar dock ej, att sjelfva
frågan om möjligheten af intryck eller sensationer qvarstår,
att besvara. — Skall något vara min kunskap, så måste det
vara ej allenast i mig, utan äfven för mig, d. v. s. jag
måste vara medvetande deraf, emedan det annars ej vore
till för mig, d. v. s. ej vore min kunskap; eller allt, som
skall bli föremål för min kunskap måste kunna åtföljas af
omdömet: Jag tänker. 2). Tänka åter, kan jag omöjligt
annat, an mina egna tankar, och skall någon kunskap
uppkomma genom intryck utifrån, så skulle dessa intryck ej
allenast åstadkomma en förändring hos mig, utan denna
skulle äfven liksom inkomma i medvetandet. Huru detta
åter skulle ske, är ej tänkbart; vi kunna ej derom göra
1) p. a. st. ”Vederlägguing af Idealismen”, sidd. 200 och följ.
hvarmed jf. Företal, sid. XXIX, noten.
2) Vi taga här ”tänka” i den betydelse, att det utgör det
sjelfmedvetande, hvilket åtföljer hvarje perception; vi mena dermod
detsamma, som Kant med ”Apperceptiens ursprungliga synthetiska Enhet.”
Kant sielf lär, ”att deuna sjelfmedvetandets transcendentala Enhet
måste kunaa medfölja alla föreställningar, emedan de annars ej vore
mina.” p. a. st. sid, 97; hvarmed kan jemföras sidd. 290, 291.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
