Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torkel Knutson, som under hans minderårighet med största
heder förestått regeringen, blef icke desto mindre, emedan han
vågat göra intrång i presterskapets privilegier, på dess enträgna
föreställningar utlemnad till konungens bröder, hertigarne Erik
och Waldemar, förd till Stockholm och 1306 halshuggen på den
del af Åsöna, der Södermalmstorg är beläget. Nu uppblossade
brodertvisten i full låga. Samma år tillfångatogs konungen af
sina bröder på Håtuna i Upland och fördes till Stockholm,
hvarest borgerskapet villigt öppnade stadsportarne, men slottet
gaf sig icke. Först ofter 2 års fångenskap såg sig konungen
nödsakad till en delning af riket, hvarvid hertig Waldemar på
sin lott bekom Stockholm. 1313 härjade en förfärlig
hungersnöd. Sedan Birger 4 år derefter ihjälhungrat sina bröder i
Nyköping, begaf han sig skyndsamt med sin här till Stockholm,
för att återvinna sin hufvudstad, men borgerskapet, som redan
var underrättadt om denna illbragd, gjorde ett så allvarsamt
motstånd, att han med oförrättade ärender måste återvända.
Året derpå eller 1318 måste Birger, sedan svenska folket
uppsagt honom tro och lydnad, rymma riket, men hans
förnämste rådgifvare, marsken Johan Brunke, och som äfven rådt
honom till mordet på hans bröder, blef tillfångatagen samt
halshuggen och steglad på sandåsen norr om strömmen, som
sedan dess burit namnet Brunkeberg,
Magnus, don ihjälhungrade hertig Eriks son, hade i Birgers
ställe blifvit vald till konung, men denne sednares oskyldige
son. Magnus Birgersson, måste, enligt den tidens ohyggliga
politik, plikta för fadrens missgerningar. Fången år 1320 vid
Stegeborg, blef den tjuguårige prinsen förd till Stockholm och
den 27 Oktober samma år på Helgeandsholmen med svärd
afrättad. Liksom till straff härför, hemsöktes hufvudstaden 10
år derefter af en eldsvåda, hvarvid äfven slottet och rådstugan
afbrann. Den första kröning i Storkyrkan försiggick år 1336,
då Magnus lät kröna sig och sin gemål Blanka af Namur, och
till minne härutaf anlade han ett kloster för dominikanermunkar
emellan Järntorget och Tyska Kyrkan, hvaraf Svartmangatan
ännu har sitt namn, emedan de för deras drägt kallades
svartmän, till skillnad från franciskanerna, hvilka af samma
skäl kallades gråbröder. 1349 och påföljande år härjade en
förfärlig pest, känd under namn af digerdöden ej allenast i
hufvudstaden, utan i hela norden. Magni son, Erik, hade
blifvit förklarad för faderns medregent, men i stället att detta steg
skulle gifva kraft åt regeringen, gaf det endast näring åt
partihatet. En delning af riket blef beramad, men 1357 satte sig
Erik i besittning af Stockholm, som, enligt öfverenskommelsen,
förut fallit på faderns lott. Denna split inom konungafamiljen
gaf anledning till ett af de ohyggligaste brott historien vet att
förtälja. Vid julgästabudet år 1359 på Stockholms slott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
