Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning. 9
7
vande skalderna och smakdomarena från Gustaf HI:s tid
sågo ned på den karolinska tidens diktare med samma
ringaktning, för hvilken de snart själfva i än högre grad
blefvo utsatta från den nya skolans män. Utan historiskt
sinne bedömde de allt från den franska smakens ståndpunkt,
och hvad som ej var prägladt af densamma, tillerkändes
föga eller intet värde. Man sysselsatte sig öfverhufvud
icke med dessa författare och kände dem knappt mera än
till namnet. Den svenska akademins dåvarande kritiska
orakel, C. G. af Leopold, räknade den svenska
vitterhetens begynnelse från Dalin, ty före honom hade den
svenska vitterheten »ingenting märkvärdigt" att uppvisa *).
Och då svenska akademin icke dess mindre på grund af
en för vitterheten nitälskande medborgares donation
uppdrog åt en af sina medlemmar, rådmannen, sedermera
justitierådet I. R. Blom att författa en historia öfver den
äldre svenska vitterheten, blef detta opus utan tvifvel ett af
de ensidigaste, som den svenska litteraturhistorien har
att uppvisa. Leopolds uppfattning går här igen, att
barbariets mörker rådde i den svenska vitterheten ända till
den dalinska revolutionen, då den franska smakens sol för
första gången uppsteg öfver Sverige. Men för skams skull
gör Blom likväl några undantag från den allmänna
förkastelsedomen. Stjernhjelm erkände han som en »ljusets
förebådare", ehuru smaklösheter förekommo äfven i hans
dikter. Hos grefve Lindschöld, Peter Lagerlöf, Triewald
och grefvarne Gyllenborg hade han funnit »renare
tankar, större liflighet och harmoni". Och han riktar
slutligen sin undantagsförteckning med namnen Rudeen,
Ry-delius, Ulr. Rudenschöld och Ax. Dan. Leenberg, »hvilka
i sina få strödda försök gifvit tecken till Poetiska
gåfvor, men ej några särskilt utmärkande drag till
företräde" 2).
Att i en sådan svartkritsteckning af hela tidehvarf-
*) Anf. förf., Svenska Vitterhetens Historia, i Läsning i
Blandade Ämnen, 8 årg. (1799) s. 8 o. ff.
*) Svenska Akademiens Handlingar, Del 4 s. 220—229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
