Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Torsten Rudeens ungdoms- och studietid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungdoms- och studietid. 43
hämtat sitt ämne icke från den klassiska, utan från den
moderna historien. Det framgår häraf, att Rudeen
äfven idkat historiska studier under sin vistelse vid
akademin i Upsala. I denna sin disputation anslöt sig
Rudeen emellertid icke till den strömning, som på hans
tid onekligen stod högst i kurs, nämligen den
gotoman-tiska fornforskningen. Rudeens studietid sammanfaller
med framträdandet af Atlantican, detta Olof Rudbeck
d. ä:s på sin tid berömda nationalverk, hvars kolossala
framgång endast kan tillskrifvas dess storartadt
patriotiska syfte att för medels en ofantlig lärdomsapparat söka
bevisa, hvad man under detta storsvenska tidehvarf så
gärna ville hafva ådagalagdt, nämligen att det svenska
folket öfverträffade alla andra icke blott i vapenfrej d,
utan äfven i historisk ålder, att svenskan var de öfriga
språkens moder och den skandinaviska norden kulturens
egentliga vagga. De två första delarna af Atlantican,
som pà sin tid näst bibeln var den mest lästa bok, *)
utkommo under Rudeens studietid i Upsala (1679 o. 1689),
och att han rönte en stark påverkan af densamma och
lifligt omfattade Rudbecks patriotiskt-antikvariska idéer,
skola vi längre fram bevittna, ehuru som sagdt hans
gradualafhandiing icke kan anses vara ett direkt uttryck
af Rudbeckianskt inflytande.
Rudeens dissertation sönderfaller i tvenne delar, af
hvilka endast den senare behandlar S:t Georgsorden i
England, medan den förra sysselsätter sig med
ordensväsendets uppkomst öfverhufvud. Författaren går
tillbaka till de äldsta tider, sökande dess yttersta upphof i
de utmärkelsetecken, hvarmed furstarne prydde sina
närmaste män, eller i de stridstecken, som forntidens kämpar
förde i striden. Hos romarne fanns redan en
riddareorden (equestri Romanorum ordo), hvilket namn återklingade
i italienarnes cavallieri, fransmännens chevalier», skandi-
l) Jfr Atterbom, Minne af Olof Rudbeck d. ä. (Samlade
skrifter, VI:1 s. 1—249. H. Schück o. K. Warburg, Illustrerad
svensk litteraturhistoria, I s. 268—284.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
