Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den karolinska tidens tillfällighetsdiktning. Rudeens bidrag och ställning till densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Att lysa iorilen opp,
Sà länge blir den seden qvar,
Att man och qvinna göra par ’).
Ty lätt ha ondt den siuka,
liitt trumpen truten bli.
Oss står ey ann missbruka
Den förmohn Gud vill gij.
Vij drifve Munk och Nunna hän:)
Och frögde oss hvar med sin vän.
Lätt sittia oförnögda,
Lätt lasta, hvem som vill;
Hvem liiertat mäst kan frögda,
Den håller man sig till.
En dygdig maka gör att man
Och här en himmel hafva kan3).
I dialogen (uft kärs och Astgrams Samtaal vid Olof
Hermelins bröllop (1689) återkommer Rudeen till samuia fraga.
Giftkär, som var „pigg och qvick och af ett leevist lynne-,
förebrår sin följeslagare Astgram 4), hvilken »tankfull, suur
och grätt på lappan beet", hans hat till kvinnorna och
frågar, hvad „det vakkra folke brutit44 mot honom, att
han skydde „bà dem och dess omgänge". Giftkär höll
„den för gäck, för ineer än sinnlöös", som ej längtade
efter „den dag, han måtte brudgum stå44. Astgram vill
ej ha „en fru på nacken44, ty han ställer frihet och lugn
framför ok och träldom,
Mig skrämmer ännu mehr, där jag mig skulle gifta,
Jag torde få en brud, som på sin bröllopsdag
Ev lärde någe nytt; livad skulle den ev stifta
I miugg med sin galant till mannens misshag?
’) rAtt ungdom kärlek med sig har", heter det hos Sahlstedt.
*) Hos Sahlstedt: „Vi jaga Munkekåpan hän".
») I Sahlstedts afskrift:
„Min vän är rik och ädel nog,
Xitr hon förnöja kan min håg’.
4) Detta namn på kärlekshataren förekommer redan hos
Stjernhjelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
