Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Torsten Rudeen såsom erotisk-lyrisk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
T&i-sten Rudeen.
Hvij flyta vår ögon och rinna så nog,
När motgång oss månde besvära?
Då suckarna röija vår ängsliga hog,
Och Himlens misskundan begära,
Ty vij de eländaste äre?
Sij Gud, som vårt syndiga väsende seer,
(För hvilket han nödgar oss rysa),
Åt alt det oskähliga klagandet leer,
Och vill ey bedröfvelsen lijsa,
När vij någon bättring ey vij na.
Tu lägger väll korset och mödan oss på,
Men vill doch till bästa alt laga,
Ehr, verdsliga plågor, iag mana ey må,
Doch fruchtar nu mindre Ehr aga,
Ty Jesus mig hielper at draga.
Att skalden på denna väg småningom lyckades
öfvervinna sin sorg och resignerade i sitt öde, tyckes framga
af följande rätt vackra, men sällsynta dikt, som heter
Sorg öfver Morgondagen är onödig1):
Bort at iag för mat och Kläder
Sörga må,
Foglar små
Värmas i sin fieder.
Jntet så de, intet skiära,
Deras spis
Richtigt vis
Måå dock Gud beskiära.
Skåda markens liljeblommor,
Salomons pracht
J föracht
’) Visan, som icke finnes i de Palmskiöldska samlingarna och
därför ej heller ingår i Hansellis upplaga af Budeens
vitterhetsarbeten, har jag genom benägen medverkan af professor Ewert
Wrangel i Lund erhållit i afskrift från den Liedbeckska visboken i Lunds
universitetsbibliotek, där den förekommer undertecknad T. Ruden.
Den har tidigare varit känd af C. U. Broocman, som i sin ^Historiola"
citerar en strof ur densamma. Jfr anf. arb. s. 120.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
