Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Torsten Rudeen såsom erotisk-lyrisk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Jag skämtar, jag qväder,
Bland glada mig gläder,
»Som vore alt väl,
Fast hiertat än värker.
Min ängsliga siäl
Allena Gud märker,
Som räknar hvar tàr,
I enslighet går.
Min suckar iag dämpar,
Doch huru iag kämpar,
Min ögon sist lär
Med tårar umgälla,
Att stormande vähr
Tillfreds sig ey ställa
Förn dropparna små
Uhr skyarna gå.
Ach min! den iag saknar,
lag sofver, jag vaknar,
Min sahliga vän!
När klarnar den dagen,
Då iag äfven hän
Till dig bli jr upptagen?
Den dagen min pust
Förbytes i lust1).
I sin stora sorg sökte skalden äfven religionens tröst,
såsom framgår af några kväden från denna tid, i hvilka
religiösa stämningar gifva sig uttryck i hans lyriska
diktning. Det är på denna väg han söker aflopp för sina
sorgtyngda känslor. Så i den helt religiösa sången Tröst
i motgång2), där han frågar:
*) Som bevis på populariteten af denna dikt må anföras, att
•len utkom i skillingstryck under frihetstiden (1728) samt att den
jämte den ofvannämnda visan „Min vackra, hvi befaller du mig
sjunga" återfinnes i afskrift i frihetstidens visböcker. I Älfska
samlingen är antecknadt om denna dikt: „Aldrig tryckt, men var i
se-culi böljan det yppersta man sett". Jfr Wrangel, Frihetstidens
odlingshistoria, s. 214.
f) Rubriken är tillagd af Hanselli. I Palmskiöldska samlingen
år den utan titel, i den Fryxellska kallas den „En Bättringssång".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
