Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Torsten Rudeen teologie professor. Åren 1706–1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
nelser och ej infunnit sig till konferens om desamma, svarade
licentiaten, att det hade „ varit för honom så fahrligit att infinna sig för
högvörd. H. Biskopen, som det var för David att komma för Saul".
Slutligen anhöll han att få afgifva skriftlig förklaring äfven på
biskopens senaste svar.
Härom öfverlades nu i konsistorium, hvarvid två
olika meningar gjorde sig gällande. Några (bland dem
Rudeen) önskade att han skulle få förklara sig, andra
an-slöto sig till Gezelii mening, att man härom skulle inhämta
kanslers åsikt. Konsistorii beslut blef också att inberätta
om ransakningens gång och tillika fråga, om Laurbecchius
ännu skulle få förklara sig.
Innan svar å konsistorii skrifvelse hunnit anlända,
hade en ny tvist utbrutit emellan biskopen och
Laurbecchius. Denne hade med Flachsenii begifvande begynt
predika i Pikis, där han äfven, som det tyckes på eget
bevåg, hade öfvertagit pastoralvården, som fortfarande var
ledig, sedan Rudeen hade lämnat denna församling. Enär
han hade gjort sig synnerligen omtyckt i församlingen,
hoppades han äfven få behålla pastoratet. Men då han
den 30 april 1707 af domkapitlet underrättades, att
kanslern hade bortgifvit pastoratet åt lektorn mag. Abraham
Alanus, såg han häri en ny förföljelse af Gezelius,
hvarför han redan den 2 påföljande maj, enligt biskopens
meddelande i konsistorium, „med ett otijdigt och oförsvarligit
bref utfarit på hans högvördrts person", så att denne åter
nödgats vända sig till kanslern med anhållan om »försvar
och skälig correction på Laurbecchium". Genom
skrifvelse af den 14 maj anbefallde kanslern konsistorium att
företaga och skärskåda detta bref och att om saken vore
af den svårighet, att den ej här kunde slitas, lämna den
under hofrättens dom *). Konsistorium öfverlade om
saken och beslöt omsider, att prokanslern skulle „lägga intt
och begära »citation" på Laurbecchius, som då vore i till-
*) Kongl, och Cancellers bref 1698-1726 n:o 93 och 94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
