Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. I Karlstad och Linköping. Rudeens verksamhet som biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Karlstad och Linköping. 215
gar. 4) At icke kalla någon Pietist, för det at han med alf vare vill
tjena Gud, ty vi äro pligtige att tjena Gud både med kroppens och
sjiilens krafter, och at så göra är icke Pietistiskt; men den är
Pietist, som sätter egna goda gerningar lika högt med Jesu dyra
förtjenst. 5) Anmärkes at en rätt tro aldrig kan vara utan goda
gerningar. Dem förutan är hon död, utan at goda verk ändock hvarken
verka, förtjena eller underhålla rättfärdiggörelsen och saligheten,
varande de likafullt nödige, såsom en pligt mot Gud, för vårt eget
samvete skuld, och för det sammanhang, som goda gerningar hafva
med rättfärdiggörelsen och tron. 6) Borde de villfarelser, som
utspridas, bland menigheten efterspanas, och hos de enfaldiga förekommas
och motas med grundelig undervisning, hvartil Prosten eller någon
annan inom Häradet kunde lemna manuduction. 7) Man borde ock
efterspana vilscfarande böcker, och dem hos Consistorium anmäla, som
lärer draga försorg om deras indragning. Och 8) Förmana folket emot
antagande och utspridande af alla nya meningar, den det icke förmår
at granska och dömma- ’).
Rudeens öfverhufvud humana, men dock strängt
luterska ståndpunkt i tidens religiösa frågor framgår
äfven klart af en brefväxling i början af hans
Linköpingstid mellan honom och dåvarande statssekreteraren,
sedermera riksrådet Karl Gyllenborg. Denne, som i många år
hade vistats i London, skrifver till Rudeen efter sin
hemkomst i början af år 1718, att atskilliga biskopar i
England, men isynnerhet biskopen i London, d:r Robinson,
sig utlåtit till honom, att de med största ängslan och
bekymmer hade sett det protestantiska intresset i Europa
(lagligen försvagas genom sà många furstars affall till
den pàfviska läran. Därför hade de framhallit, huru högst
nödigt det vore, att de »protesterande" förenade sig för
att kunna desto bättre motstå den allmänna fienden.
Isynnerhet önskade de, att den svenska kyrkan, hvilken
de betraktade som en systerkyrka, skulle „pläga större
fürtrolighet" med den engelska, dà ringa eller ingen
skillnad vore mellan dessa båda kyrkor. De anhöllo därför,
„och oftast med tarar i ögonen", att Gyllenborg skulle
*) Ecclesiastique Samlingar, 6:te och 7:de fl: s. 242. Fryxell
uttalar sig med rätta berömmande om detta „värdiga och milda
lierde-hrei\ Jfr Berättelser, d. 33 s. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
