Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Torsten Rudeen såsom riksdagsman och prästeståndets talman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Torsten Rtideen
krigsgärder och genom det svåra missväxtåret 1709. En
viss förlägenhet afspeglade sig såväl i det sekreta
utskottet, i hvilket äfven Rudeen var medlem, som i stånden.
Prästeståndets dåvarande talman, Linköpingsbiskopen
Ha-quin Spegel, gjorde allt för att förmå prästerna att ikläda
sig nya uppoffringar och föreslog upprepade gånger, att
ståndet måtte påfinna nagra utvägar till medels
försträckande och gifva tillkänna hvad det för sin del ville göra.
Man skulle tänka pä ett förslag, som på samma gång vore
„l:o allmänt, 2:o billigt och christeligt, 3:o görligt, 4:o
skyndesamt och 5:o osvikeligt" l).
Ett sådant universalmedel kunde nog ingen
föreslå, och stor villrådighet visade sig bland de vördiga
fäderna. Att man dock ej gärna ville underkasta sig
någon ny kontribution, framgår med all önsklig
tydlighet af de flestas uttalanden. Ett slikt förslag ansågs
»ogörligt". Snarare syntes man vara beredd att uppoffra
kyrkornas silfver eller att ikläda sig kaution för
uppnego-tierandet af ett lån, ifall ett sådant blott kunde erhållas.
I denna riktning går äfven det uttalande, som Rudeen
afgaf om tillståndet i Karlstads stift. Han yttrade
enligt protokollet för sessionen den 12 april:
„I Wermeland äro de villige nog at eontribuera hvad de förmå,
men han tror at nu ingenstädes nöden lärer vara större än der; en
gräntz ort är det; der är stor penningenöd, emedan Götheborgs boerna
tvinga järnhandelen. Landet är väl välsignad med säd af åkrarna, men
och tijonden är tagen till konungens magaziner; vederlagen äro
bort-tagne, och hvad bonden kan hafva öfrigt af sin säd, förer lian till
bergzlagen. Kan altså han, Rudeen, hvarken för sig eller sina
hemmavarande medbröder utlofva någon mera contribution. Det säkraste
medel synes vara at upnegotiera penningar. Vore några juveler at
pantsättia, vore det väl; eljest cavera och ständerna för betalniugen,
och at den i längden må kunna ske, synes nödigt at commercien ocli
handeln blifva friw.
*) Protocollum Collegii Cleri Comitialis pro Anno 1710 114 i
svenska riksarkivet. Jfr. C. G. Malmström, Smärre skrifters. 32—
86. Bexell, Ahlqvist, Lignell, Bidrag till Svenska kyrkans och
riksdagarnes historia, ifrån 1650 s. 124.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
