Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Torsten Rudeen såsom riksdagsman och prästeståndets talman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom riksdagsman. 241
Äfven svaret på frågan, huruvida någon af
prästerskapet hade medel att försträcka åt konungen, utföll i
negativ riktning, och den frivilliga insamlingen af medel
till krigshjälp lämnade inom ståndet det magra resultatet
af endast 2,923 d. s. m.*)
Öfverhufvud var stämningen vid detta utskottsmöte
dyster. Ett allmänt missnöje var rådande öfver tidernas
„släta tillstånd". Det ena klagomålet efter det andra
framträdde, den ena illustrationen efter den andra till
tidernas svàrhet. Så klagade Rudeen, liksom i
Karlstads konsistorii skrifvelser till regeringen, att prästerna
hafva stor tunga dels af militien, som i landet
uppehälles, dels af marscher derigenom, och öfver att
officerarne alltid taga härbärge i prästgårdarna. Och en annan
medlem af det högvördiga ståndet visste berätta, att det
fanns präster, „som efter Hälgomässotiden intet haft
något bröd i deras hus" 2).
Under sådana förhållanden kan man lätt förstå, att
mötet icke höll sig till sin strängt begränsade
uppgift att endast anskaffa penningar. Oppositionen reste
alltmera sitt hufvud, och man begynte föreslå rådet
medel att komma ur det förtviflade läge, hvari riket befann
sig. Borgareståndet gick längst i opposition och
framträdde med en skrift, som i rådet ansågs förgriplig. Men
äfven i prästeståndet. var oppositionen talrikt företrädel,
och man djärfdes där offentligt framhålla, att
hufvudsaken med ständermötet var, huru man skulle få
konungen hem i riket. Till oppositionen hörde äfven Rudeen.
Då han i ståndet uttalade sig för upplànandet af
penningar som den säkraste utvägen att anskaffa medel, gjorde
han likvisst följande förbehåll:
„Men den summan (lånet) kunde och snart konsumeras;
hvarför synes nödigt at tidernas svårhet blir förändrad, onödiga collegier,
såsom reduction, liqvidation afskaffas. Man måste vara bekymrad
huru de uppnegotierade medlen sedan skola blifva betalte, och till den
>) Bexell, anf. arb. s. 128 o. a.
«) Protocollum Coll. Cl. Com. ,8/4, 9/5 1710.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
