Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringklockor, emedan Runeskriften blifvit i gjutformen tecknad i rätt ordning, hvarpå den blifvit i omvänd ordning på gjutgodset.
De största olägenheterna vid läsning af Runor på stenar äro antingen att stenen med tiden förvitrat, hvadan enskilda Runor eller hela ord äro borta, eller ock att Runorna ursprungligen blifvit så grundt huggne (ristade), att de icke lätteligen kunna skönjas eller bestämmas till sin betydelse. — Den förra olägenheten kan naturligtvis omöjligen hjelpas; dock slutar ofta den med Runläsning någotsånär hemmastadde af den ena Runan till hvilken den andra varit och fullkomnar sålunda ordet, såsom ock denna hans skicklighet mången gång hjelper honom äfven då hela ord saknas. — Den sednare olägenheten är lättare hjelpt, allenast man har tid och tålamod. En grundt huggen Runsten måste ses vid olika dagrar, än då solen skiner midtemot honom, än då solen skiner snedt på honom, än då solstrålarne falla alldeles utefter den sidan, der Runskriften finnes, och än vid mulet väder och i skugga. Till och med är ganska gagneligt att, under dygnets mörka stunder, medhafva en handlykta och, vid dess hit och dit flyttade belysning, taga Runorna i betraktande. På sådant sätt kan man lätt nog utröna hvad som är stenens ristning, och derefter göra sina anteckningar. — Ett annat förfarande är att taga ett aftryck af runristningen eller en "gnidbild", såsom Danskarne kalla det. Detta kan ske på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
