Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flerahanda sätt; men det säkraste sättet, som också begagnats och begagnas af många framstående Runläsare både i Sverige och utomlands är följande [1]. Stenen rengöres med vatten och en styf borste eller, i brist af en sådan, med en risviska. Derefter lägges ett hvitt läskpapper eller oplaneradt tryckpapper öfver runristningen och andra teckningar på stenen. Detta papper fuktas på ett eller annat sätt med heldst ljumt vatten samt tryckes hårdt och väl emot stenen genom klappning med en borste så att det inpressas i alla fördjupningar. Sedan påläggas, om man så finner nödigt för att få aftrycket tydligt, flera papper öfver hvarandra, att det blir ett lager tjockt som ett papp, allt under bultning med borsten, att fullständig inpressning eger rum. Sist lägger man öfver papperet ett stycke torrt linne och bultar på detta med en träklubba på det att linnet må insuga all väta, som finnes i pappersmassan och denna blifva torr, hvadan man måste förnya påläggningen af linne. Om stenen är liggande och man har tid på sig, kan man låta papperet, utan detta förfarande med linne, qvarvara tills det torkat. — Det sålunda tagna pappersaftrycket kan man medtaga hvartsomheldst att närmare betraktas och studeras eller ock visas för den, som är kunnigare i runläsning, än man möjligen sjelf är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
