I sin fästmans armar grät en flicka
och beklagade sitt hårda öde:
»Under sista natten, gode yngling,
brann min hydda, brunno mina hjordar,
allt, ack, allt, vad jag i världen ägde.»
Gossen gladdes i sin själ och tänkte:
»Har den trogna flickans hydda brunnit,
dubbelt skall hon då min hydda älska;
hava hennes många hjordar brunnit,
dubbelt skall hon fägnas då av mina;
har hon mistat allt i världen,
dubbelt, dubbelt är jag henne dyrbar.»
