Öppet är min flickas fönster;
vore jag en okänd fågel,
in till henne strax jag flöge.
Mig i bur hon skulle sätta,
fylla glaset där med vatten,
fylla lådan där med hampfrö.
Men jag ville säga henne:
»Flicka, bort med frö och vatten!
Vet, din lilla muntra fågel
dricker endast ömma tårar,
lever blott av smek och kyssar.»
