Hur jag satt, med pannan sänkt mot armen,
såg en munter sparv från fönsterkarmen,
pickade på rutan lätt och sad':
»Gosse, varför sörja där? Var glad!
Med ett frö, som våren röjt på vallen,
med en droppe regn, ur drivan fallen,
och en ton av kärlek från min brud
är jag rik och nöjd och säll som Gud!» --
»Arma sparv, men har jag vingar, svara,
att som du från jord till himmel fara?
Har som du jag för min kärlek ljud,
och, av allt det värsta, -- har jag brud?»
