Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år 1834, samt upprepade gånger spelats på finsk
men ej af författaren gillats till intagande i
hans samlade skrifter. Till dessa hans lefnads
morgonstunder hörde äfven hans 1836 utgifna, "den
första kärleken" tillegnade, herrliga idyll Hanna;
och slutligen strödde han i Helsingfors’ Morgonblad
omkring sig med fulla händer dikter, recensioner,
parodier, estetiska uppsatser, didaktiska reflexioner,
fragment ur romaner, komiska verser, fabler och
anekdoter af alla slag, Det var en fruktbarhet,
som tydde på outtömliga krafter, och en friskhet,
som visade tillbaka på ett kärnsundt, oförvilladt,
äkta menskligt inre af ädlaste art.
Året 1837 bildar en ny vändpunkt i Runebergs lif. Var
den föregående ungdomstiden hans morgonljusning,
så steg han nu upp på sin middagshöjd. Såsom
det berättas, sökte – icke han sjelf, utan en
vän för honom ett lektorat i romersk literatur
vid Borgå gymnasium; han fick platsen och
flyttade dit 1837. Dermed var han ryckt ifrån det
unagängesrikare hufvudstadslifvet och försatt i en
stillsam landsort. Men denna förflyttning hade nog
äfven sin välsignelse: han erhöll en fast praktisk
sysselsättning, hans krafter koncentrerades mera på
ett enda mål, och följden häraf visade sig deruti,
att fruktbarheten minskades i någon mon, medan i de
framkommande dikterna den skapande kraften yppades
allt mera mäktig och storartad. Vi vilja blott nämna,
att under fyratiotalet, som omfattar denna skaldens
högsta och herrligaste kraftutveckling, uppstodo
och framträdde efter hvarandra: år 1841 Nadeschda
och Julqvällen, i hvilka dikter skalden, utan att
lemna sin sjelfständiga, klassiska ståndpunkt i
afseende på teckningen, deremot i färgen och tonen
lemnar något mera plats åt en romantisk skiftning;
vidare 1843 tredje delen af Dikter, i hvilka han
framstår som en kärnlyrisk skald af äkta sort,
samt 1844 Kung Fjalar, höjdpunkten af hans episka
diktning, i hvilken antikt och nordiskt sammansmält
till en storartad och helgjuten tragisk bild med på
en gång antik hållning och en nordisk lokalfärg,
som i ingen annan dikt på svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
