Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
harmoni mellan dem båda, det skulle jag snart till min
förvåning bli varse. I skaldens förmak, smyckadt
som det egnar en konstnärsboning med både penselns
och mejselns alster, stod på ett bord en väldig
silfverkanna, prydd på locket med Finlands yxbeväpnade
lejon, och rundtom försedd med inskriptioner,
samt angifvande sig som ett minne till Runeberg från
afkomlingarne af 1808 års män. För att taga de många
inskrifterna i närmare ögonsigte försökte jag med
höger hand att lyfta den ståtliga pjesen något från
bordet, men nödgades hjelpa under med den venstra
för att nå syftet. Knappt hade Runeberg märkt detta,
förr än han sjelf rullade sig fram till bordet,
bonade noga om den instoppade högra handen, fattade
med den friska venstra i silfverkannan, fick henne
först ned i knäet och sträckte henne sedan på rak
arm ut i luften samt höll henne så en längre stund,
hvarpå han sjelf åter förde henne till sin plats.
På aftonen firades en enkel familjehögtid för att
välkomna en just då från utlandet återkommen son
samt helsa den yngste, som några dagar förut tagit
studentexamen. I denna familjefest, den första, som
firades i Runebergs hus på långliga tider, fick äfven
jag deltaga. Skalden var den samme som på förmiddagen,
älskvärd, munter och särskildt upplifvad af att
se oss yngre broderligt lägrade kring de fyllda
glasen. Han satt långa stunder skämtande ibland
oss, och vankade för öfrigt oupphörligt mellan
sitt sofrum och sitt forna arbetsrum, der vi höllo
till. Jag kan ej underlåta att nämna några ord om
rummets egendomliga dekoration. Utom bokskåp funnos
der nemligen på väggen öfver Runebergs arbetssoffa
tretton präktiga räfskinn, hvart och ett utgörande
underlag för något märkvärdigt gevär, som följt
skalden på hans ströftåg i mark och skog eller
utgjorde minnesskänk af någon enskild person eller
corps, hvilka velat egna honom sin hyllning. Hvar och
en af de räfvar, hvilkas pelsar nu prydde väggen,
hade Runeberg sjelf nedlagt eller fångat, men de
utgjorde blott fjerdedelen af hela det antal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
