Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förgäfves! Ej ett bud från den hulda stillar
Mitt öras längtan; blott finkens drillar domna
I nejdens lugn, och stundom i echos sköte
Gökens melodiska suck.
Ser jag mot skogen, ser jag en hjord allenast
Af rädda får, som i dam tillbaka vända;
Ser jag längs böljan, – endast en skara måsar
Glimmar i aftonens brand.
Men du, hvars ögas strålar på en gång famna
Planetens segrande lopp, atomens dvala,
Säg, förr’n du sjunker, glödande sol, hvar är hon?
Säg, hvar den älskade är?
Förgäfves! Lik en kung, från din höga bana
Kringströr du håfvor, men hör ej barnens suckar;
Åt mig, som tigger endast ett svar om henne,
Skänker du strömmar af guld.
Hvem skall jag fråga? – Månne den muntra lärkan,
Som nyss med bergade vingar sjönk ur molnet?
Hvad – eller höken, der han med spända segel
Sköter sin luftiga jagt?
Ack, hvarje pulsslag ökar mitt qval, min saknad,
Förrädiskt nära bedragna sinnen hoppet,
Och hoppet åter blåser med falska läppar
Låga i kärlekens glöd.
Ej svalkar aftondimman, ur viken stigen,
Ej daggens yppiga skur mitt hjertas trånad,
Ej nattens vind, som susande kringom klippan
Smeker min kyliga lock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
