Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I en ung flickas minnesbok - Till fruntimren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bed som blomman, blomma du jemväl!
Lif och tjusning älskar lifvets engel.
Bed som hon, men för din blomstersjäl,
Ty förgänglig är din blomsterstängel.
Till fruntimren.
(Vid Teologie Doktors-promotionen i Helsingfors 1857.)
När ynglingen sin helsning bringar Er,
I själen eldad, kransad gladt om pannan,
Åt edra kinders färg han priset ger,
Han hyllar blomningen; vår hyllning är en annan.
Vi älska lifvets vårglans, äfven vi.
Men den, som varar än, se’n vårar gått förbi.
Vi hunnit pröfva åren mer än han;
Ack, hvad de skänka, vexlar om likt vinden.
På ängen bleknar blomman, bäst hon brann;
En annan lott, än hon, har blomman ej på kinden.
Hvem älskar henne ej, den dag hon ler?
Men det blir än en dag, då syns hon icke mer.
En blomma fins, den vi vår hyllning ge,
En helsoört för glädjen som för smärtan.
Den heter kärlek. Blyg, ej skimrande,
Den fostras tålig, gömd i Edra varma hjertan.
Först der den hela kan, den blickar fram,
I svaghet full af kraft, och ljuf, fast allvarsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
