Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svartsjukans Nätter.
Första Natten.
O du, som sjunker stum och sluten ned
Ur molnens rymd på svarta vingar,
Förnim den sorgsnes klagan, milda natt,
Förnim den olycksaliges förtviflan! –
Hvems är den röst ur klippans refvor irrar,
Lik flodens brusning, lik en suck af hafvet,
Ditt tysta, vemodsfria tåg till mötes?
Hvems är den stämma, som med ugglans läten
Till en förvirrad harmoni sig parar,
Beskrattande med återbrutna ljud
Din frid, din stillhet, dina vallmodofter?
Det är den sorgsnes klagan, milda natt,
Det är den olycksaliges förtviflan.
Jag tänkte en gång i en bättre stund:
Förnuftet måste blifva fridens härold
Till upprorshopen i min vilda barm.
Och se, förnuftet smög sig bäfvande,
Med palmbeväpnad hand, på ödestigar,
Och kom till qvalens slutna borg, till hjertat,
Och klappade på borgens port och sade:
I, stormande passioner! Hvarför fylla
Med ödeläggelse och krig de rum,
Der förr I offraden åt mig och lugnet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
