Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som fröjdas af sin blodbestänkta dolk.
De väcktes alla, och i modrens spår
Framilade den käcka legionen,
Och bröt med jubelskri till fejd. –
Och nu, du milda gnista, lån af Gud,
Du ljusa engel, som lik solen gladde
Min lefnads vår, förnuft, hvad är din lott?
Att kufvadt dväljas mellan mörkrets andar,
I grottorna af mitt förtärda hjerta,
Att somna in vid dina bödlars skrål,
Och vakna opp vid dina kedjors slammer.
Jag sade: jag vill anförtro åt dagen
Mitt hjertas ödemark, att vederqvickas.
Den Gud, som lockar rosen ur sin knopp,
Och örtens späda frö ur grusets sköte,
Den höga, strålbeklädda Gud, som sprider
Sitt lif, sin vällust i en död natur,
Och tvingar stoftets alla myriader
Att jubla kring sitt glimmande triumftåg,
Den Gud, som hägnade min barndoms blomning,
Skall ej förskjuta mig. Så sade jag,
Och höjde min förgråtna blick mot öster.
Då blef det ljust kring österns rand och solen
Steg opp och stänkte, som en mogen drufva,
Kring himmel, jord och haf sin purpursaft.
Och etern drack – och strålade af fröjd,
Och böljan drack – och skälfde af förtjusning,
Och jorden drack – och kullar, berg och dalar
Berusades af drufvans blod och glödde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
