Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjerde Natten.
Hon är försvunnen, ja, hon är försvunnen!
Det enda minne, jag af henne fick,
Är spåret på det daggbestänkta gräset,
Och qvistarna som darra än, der hon
Gick stilla fram emellan skogens stammar.
Ja, hon är borta; som en aftonrodnad
Försvann hon bakom klyftorna och träden,
Och ensam står jag qvar – en dyster natt.
O, jag var säll ändå; jag slöt den hulda
Emot mitt hjerta, och jag led allena,
Och hon var trygg i sömnen som ett barn.
En här af minnen från förflutna tider
Slog opp sin skådeplats kring slumrarinnan
Och spelte genom mörkrets glesa flor
I vexlande gestalter för mitt öga.
Der såg jag er, o mina barndomsdagar,
Med edra klara solar och ert lugn,
Då tanken än ej visste af sig sjelf,
Ej flugit ut ännu att fåfängt söka,
Lik Noachs dufva, någon grönklädd strand,
Men gungade i drömmens trygga ark
På lifvets vida, bottenlösa bölja.
Dig såg jag äfven, lund, der jag en gång
För Minna blottade mitt hjertas lågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
