Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zigenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om jag der min hustru skulle möta,
Ville jag till henne säga: qvinna!
Dröj och föd ditt foster här till dagen,
Att mitt barn må se i födslostunden,
Hur vår Herres verld är glad och herrlig;
Fast att dröja är oss tungt som döden."
Så han sade: utan akt på talet,
Åkte förarn fram i lugn sin kärra.
Stranden hann i sakta rullning kärran,
Och ett stycke framför den på vägen
Gick en ensam qvinna långsamt framåt.
Djup på hennes randigt väfda klädning
Föll en gråhvit duk af lärft från skuldran
Och på den i svarta bucklor håret.
Förarn åkte fram och upphann henne.
Men med ena handen på ett spenbarn,
Med den andra emot barmen hållet,
Viste hon och talte så till förarn:
"Låt mig följa på ditt lass ett stycke;
Jag är trött af bördan vid mitt hjerta."
Och han tog den bedjande på lasset,
Och hon satte sig bakom med fången.
Knappt så långt, som hjerpen uppskrämd flyger
Se’n hans grenkamrat för kulan fallit,
Åkte förarn, aningslös och säker,
När en dolk, i dukens veck förborgad,
Leende zigenarqvinnan framdrog
Och, mot mannen lutad, talte sakta:
"Passa på, min man, när hugget faller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
