Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chrysanthos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så jag sport – och dock, hur är din vandel?
Der, hvar dagens barn i fåfäng sträfvan
Träla, fika, storma och försvinna,
Der med praktsymboler, än af purpur
På en vårfrisk kind och än af löjen
Kring en läpp, som mognar, afgrundsfursten
Tecknat an de sina, der, o gamle,
Trängs du, lefver du och har din glädje.
Sällan ses du ensam, och om sådant
Nå’n gång händer, är det ej försonarn,
Som du ropar an, all verldens Herre;
Nej, berusad af en giftfylld saga,
En förförisk sång, med läppar, blekta
Re’n af dödens helsningskyss, du stammar
Afrodites namn och Dionysos.
Hvad blir slutet? Rysligt, rysligt, gamle,
Skall du plikta för din brutna trohet,
Du i nådförbundet en gång slutne.
Ryslig, ryslig blir i svafvellågor
Än din lott, när, utan hopp förtappad,
Gråtande, du ej en tår kan gråta
Åt din törst, och svagt med vissnad tunga
Evigt fåfängt till ditt bistånd kallar
Dina väsenlösa fabelgudar."
Så han sade. Lugnt som qvällens anlet
Var den gamles, och den höjda blicken
Såg bestraffarn an: "Frid, stränga yngling!"
Talte han, "din tro är stark, jag älskar
Den, som tror. Dock svara, kan ditt unga,
Bruna öga genomskåda hjertan
Och ransaka njurar, när du dömmer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
