| 89 |
Allt är godt, hvad jag vill göra,
Allt är lätt, hvad jag begär,
Alla hviska i mitt öra,
Huru skön jag är.
En berömmer ögats låga,
Växten en, en annan hyn; --
Får jag ej min spegel fråga
Eller tro min syn?
Tittar jag i spegeln bara,
Ser jag sjelf dock mycket mer,
Än min hela friarskara
På en afton ser.
Ljuft det vore att berömmas,
Fast berömmet är en vind,
Skulle ej mitt hjerta glömmas
För min vackra kind.
| 90 |
Men för den blott ord man äger,
Blott för den är känslan gjord:
Ingen till mitt hjerta säger
Ett förtroligt ord.
