| 142 |
Öppet är min flickas fönster;
Vore jag en okänd fogel,
In till henne straxt jag flöge.
Mig i bur hon skulle sätta,
Fylla glaset der med vatten,
Fylla lådan der med hampfrö.
Men jag ville säga henne:
Flicka, bort med frö och vatten!
Vet, din lilla muntra fogel
Dricker endast ömma tårar,
Lefver blott af smek och kyssar.
