| 149 |
Fordom fick jag bannor hela dagen,
Än satt spensen vårdslöst, än satt kragen,
Än var håret fästadt opp mot regeln,
Aldrig hölls jag länge nog vid spegeln.
Nu har allt förbytt sig! "Säg, hur är dig.
Flicka, då du aldrig vill bli färdig?
Hur du städar dig! Det är förskräckligt!
Har du än ej speglat dig tillräckligt?" --
Är mitt arma sinne då förtrolladt?
Hvem kan väl en sådan vexling vållat?
Ingen, svarar tyst mitt hjerta, ingen,
Om ej ynglingen, kanske, och ringen.
