| 148 |
På den lugna skogssjöns vatten
Satt jag hela sommarnatten
Och för böljans tropp ur båten
Slängde tanklös ut försåten.
Men en talltrast sjöng på stranden,
Att han kunnat mista anden,
Tills jag halft förtörnad sade:
"Bättre, om din näbb du lade
Under vingen, och till dagen
Sparde tonerna och slagen."
Men den djerfve hördes svara:
"Gosse, låt ditt metspö vara;
Såg du opp kring land och vatten,
Kanske sjöng du sjelf om natten."
Och jag lyfte opp mitt öga,
Ljus var jorden, ljust det höga,
Och från himlen, stranden, vågen
Kom min flicka mig i hogen.
Och, som foglen spått i lunden,
Sjöng jag denna sång på stunden.
