Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 52. Den 41 kon. Dav. ps.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På Herren jag förtrösta vill,
Ty honom hörer hämnden till;
Mig skall det vissast båta
Att tåla och förlåta.
Dem, som i hjertat hata mig
Och akta skada göra,
Dem vill jag lemna, Gud, åt dig,
Du må till doms dem föra:
Jag sjelf är full af skuld som de,
Så vill jag deras skuld ej se,
Ej dem med stränghet dömma
Och egna brister glömma.
Om de, som jag har älskat mest,
Mig fly och mig försaka,
Är Herren den, som allra bäst
Kan föra dem tillbaka.
Jag vet, det är ett gammalt rön,
Att otack blott är verldens lön,
Men hjelpa oförtrutet
Gör seger dock till slutet.
O Gud, det vill jag akta på,
Hur mild du städse varit,
Och fara med min broder så,
om du med mig har farit;
Förläna mig din nåd, att jag
I ditt behag har mitt behag,
Och aldrig skådar öfver
Den hjelp och tröst behöfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
