Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 204. Luc. 16: 19-31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tid, en tid det räcker så,
Då bli hvarannan like
Den här till andras bröd måst gå
Och den omätligt rike;
Hvad olikt varit har förut,
Det jemnas allt i grafven,
Der klädes purpurn af till slut,
Der fälls ock tiggarstafven.
Hvem har, när slut är jordiskt väl,
När verldslig ära ramlat,
Hvem har då skatter åt sin själ
För evigheten samlat?
Den ensam är sannskyldigt rik
Och värd att lycklig skattas;
All annan lycka, bubblan lik,
Knappt ägs, förr’n den oss fattas.
Ve sådan fröjd, som drar oss bort
Från glädjen utan ände,
Ve sådan lust, som är så kort
Och slutas med elände,
Ve sådan glans och rikedom,
Som, när oss döden nalkas,
Oss lemnar qvar med törstig gom
Att evigt aldrig svalkas.
Nej, Jesu, gif mig kamp och nöd
Långt hellre här i verlden
Än helvete och afgrunds glöd
Uppå den sista färden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
