Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 209. Luc. 10: 23-37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vän kanske?
Ja, fjermare:
Den fromma hop,
Som Christi dop
Har tvagit, styrkt och renat?
O, bortom länder, haf och berg,
Hvar helst sig lif kan fästa,
Der syns, fast skild till tal och färg,
Guds håfvor menskan gästa.
På snöhöljdt fjäll,
I solvarmt tjäll,
Der blomstring bor,
Der ört ej gror,
Der ser du ock din nästa.
Du ser en menniska, som du
Vid fröjd och sorger bunden,
Du ser ett lif, som lefves nu,
Och som förgår med stunden;
Du ser den lott,
Du sjelf har fått
Af lust och nöd,
Af lif och död,
Så lika allt i grunden.
Det är din nästa, som du ser;
Så följ då ordets lära
Och skynda, der han ligger ner,
Att honom hjelp beskära.
Till bistånd var
Beredd och snar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
