Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 381.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad fast man kunde kalla,
Står ej på jordens grund,
Som hafvets vågor svalla,
Här svallar stund på stund;
Ett haf är tiden här,
Den starkaste måst’ falla,
När hans våg kommen är.
En växer, en försvagas,
En stiger, en gör fall;
Den dag, som är, förjagas
Af den, som komma skall;
Allt skiftar efter hand,
Ja, sjelfva bergen gnagas
Till stoft af tidens tand.
Gå ut i sommarns lundar,
Se, hur de fagra stå;
Hvar fins, när vintern stundar,
All denna fägring då?
Ack, vexling, oro, kif,
När man det rätt begrundar,
Är detta arma lif.
Och här på sorgestranden
Vill man på glädje tro,
Med vandringsstaf i handen
Sig sätta ned till ro,
Af skuggor taga stöd,
Och bygga hus i sanden,
Och tinga år af död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
