Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 382.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 382.
Jag tager farväl, jag bjuder godnatt,
Åt verlden farväl jag nu säger;
Min möda var lång, snart lutar jag matt
Mitt hufvud mot plågornas läger
Och somnar från sorgen och nöden.
Jag bad till min Gud, hvar timma och stund,
Om frid för min själ, för ögat en blund;
Min Fader mig hört:
Hans barn skall få hvila i döden.
Ej är det mig tungt, ej käns det mig svårt
Att skiljas från detta elände;
Om Gud ej af kärlek pröfvat mig hårdt,
Kanske jag det bittrare kände.
Och har jag väl lidit allena?
Är jorden ej full af jämmer och tvång?
Ack, ängslan och kamp, de drabba en gång,
Om fort eller sent,
Den andra så väl som den ena.
Ej var jag den förste, som korset här bar,
Och blifver ej heller den siste;
Jag, syndare! Ack, mitt lättare var,
Än hans, som af synder ej visste.
Dock längtar jag, arme, att somna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
