Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De älskandes graf - Flickan vid Zetinja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man begrof dem båda med hvarandra,
Hand i hand i jordens sköte sänkta,
Och i händren lades gröna äpplen. [1]
Några måna’r, – och från gossens läger
Reste sig en lummig gran i höjden,
Och från flickans sköt en rosenbuske.
Men kring granen slingrade sig rosen
Som ett sidenband kring eterneller.
-
Flickan vid Zetinja.
Vid Zetinjas djupa, svala bölja
Satt i dryckeslag en skara hjeltar,
Och en vacker flicka bjöd dem vin der.
Men när bägarn hon åt någon räcker,
Fattar han i stället för pokalen
Hennes hvita hand, att henne famna.
Flickan åter sträfvar mot och talar:
"Nå i sanning, mina tappra hjeltar,
Allas eder tjenarinna är jag;
Men åt en blott kan jag fästmö vara,
Blott åt den, som i sin vapenrustning,
Med sin divansmantel derutöfver,
Från den ena stranden till den andra
Genomsimma kan Zetinjas vågor. –
Dennes trogna fästmö vill jag blifva."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
