Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodhämnden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Släpp ej Perowitschen Batritch undan.
Bjuder han dig än omätlig lösgäld,
Se, af turkarne skall han den pressa.
Vill han gifva dig sju damascener,
Skall han äfven dem af turkar röfva.
Vill han kransar gifva dig och smycken,
Skall han fånga våra bröders makar
Och af dessa smycken ta och kransar.
Lofvar han åt dig en ung slafvinna,
Torde han min egen dotter röfva
Och dig henne såsom lösen bjuda.
Och den lifhäst, han dig vill förära.
Är ju af Banjanis race till slut dock."
Panto så, och svänger sig ur sadeln.
Låga blixtrar ur hans studsarmynning,
Och han träffas, Perowitschen Batrich,
Genom gördeln, och hans mun förstummas.
Död han sjunker mot den gröna marken,
Och från kroppen skär hans hufvud Osman.
Och det kommer budskap till Saljuto,
Till den slagnes ålderstigne fader.
Göken gråa klagar i Saljuto,
Ropar midt i vintern ut sin klagan,
Som om ingen årstid egnats honom.
Göken grå är icke den, som klagar,
Nej, der klagar Pero Wutschitschewitsch,
Perowitschen Batritchs gamle fader:
"Ve mig, ve mig, ve till domedagen!
Ty af söner, som mig efterlefva,
Hämnas ingen väl hans mord, den dyres."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
